Aftonbladet – 5 december 1848, sida 2

kunna slå sig ut på tillverkningen om ocksåj icke förtyna kunna samlas derpå årligen. ESA BOR SER I URTIMA RIKSDAG. Om en skolgosse skulle få det infallet attl för sina kamrater deducera riktigheten af formeln 2 X 2 —3, skulle man sannolikt anse honom antingen mer än lofligt enfaldig, eller ock egenkär nog att tro sig stå ett godt stycke öfver Seseman i den arithmetiska analysens behandling. Äfven i den politiska arithmetiken gifs det! postulater, som äro till den grad lättfattliga,! att de, för hvar och en som är någorlunda hemma i politikens quatuor-species i enkla tal, visa sig lika ovedersägliga som den arithmetiska formeln 2 Xx 2 —4. Icke destomindre inträffar stundom att våra politici, den ena på synthelisk, en annan på analytisk väg, äflas att komma till ett skiljaktigt resultat. Naturligtvis kunna dylika ofruktsamma kalkyler ej medföra annan nytta, än att satsen två gånger två blir än ytterligare inskärpt, och att opponenten med oförrättadt ärende ser sig nödgad erkänna dess riktighet. Ett så beskaffadt politiskt postulat är frågan om vigten och nödvändigheten af att verka för sammankallandet af urtima riksdag. Besynnerligt nog har dock så väl pressens som reformsällskapets opinion i denna fråga sönderfallit uti tvenne hvarandra motsatta åsigter. Den ena fraktionen, till hvilken Aftonbladet slutit sig, har uppställt såsom primärfråga: petiltionering för urtima Tiksdag; den andra har påyrkat att man först borde diskutera, till dess man; blefve enig om ett förslag, kring hvilket reformens vänner kunde sluta sig, och först sedan detta skett, petitionera om riksdag. Hvilkendera af dessa åsigter kan hafva bästa skäl för sig, synes oss ej svårt att utreda. ivad skulle man t. ex. tänka om en bagare, som, först sedan) bullarne blifvit väl bakade och gästa, började göra eld i ugnen? Utan tvifvel skulle man inse att han betedt sig en smula bakvändt; men om han till på köpet ställt så till, att muraren först började uppföra ugnen, när bullarna voro färdiga att gräddas, så visade sig ju påtagligt att mannen gått för bittida från mästaren? Oss synes lika klart att reformvännerna böra i första rummet bestyra om en välbeställd och i rättan tid färdig ugn, innan man knådar degen och tillreder bullarne. Låtom oss i korthet granska de olika procedurer som blifvit föreslagna. Ena opinionen vill att reformsällskaperna genast skola sammanträda, och börja en fullständig diskussion öfver -representationsförslagerna, för att såsom slutligt resultat antaga ett så väl till grundprinciper som detaljbestämmelser utarbetadt fullständigt förslag, kring hvilket reformvännerna skulle sluta sig såsom kring en fana, och först när detta resultat vunnits, skulle petition ske om sammankallande af urtima riksdag. För hvar och en, som är aldrig så litet bekant med den tunga gången af vårt statsmachineri, är det uppenbart att en högst dyrbar tid går förlorad genom denna arbetsordning; ty om man äfven antager, att konungen funnes beredvillig att genast! sammankalla ständerna, skulle en ganska rundelig tid åtgå 1:0 innan ständerna hunnit samlas; 2:0o innan riksdagsärenderna framskridit så långt, att frågan om det hvilande förslagets antagande eller förkastande blifvit afgjord, och således rätta tidpunkten vore inne att, i det sistnämnde fallet, inför thronen framlägga reformvännernas förslag och deras petitioner: att detta förslag måtte af regeringen omfattas såsom ett uttryck af folkets önskningar. Den andra opinionen har derföre föreslagit en procedur, som påtagligen leder skyndsammare till målet, utan att ligga ringaste hinder i vägen för den verksamhet, till ett nytt polpulärt förslags utarbetande af reformvännerna, -Isom af den förstnämnda fraktionen blifvit med så I mycken förkärlek omfattad. Sedan nemligen .Ireformsällskaperna enhälligt beslutat förena sig Jom en petition till konungen för urtima riksdags sammankallande, och detta beslut blifvit Jutfördt, hade ju dessa sällskaper rundelig tid latt utarbeta, antingen ett fullständigt förslag, .Jom sådant kunde anses utförbart och förenligt Imed deras verkningskrets, eller ock ett mera flutförligt program, der grunderna och deras ltillämpning blifvit så klart och omisskännligt ,langifna, att de icke annorlunda än uppsåtligt ; kunde frångås, för att framläggas inför regeringen, jemte petition om ett nytt förslags in-Igifvande till ständerna, upprättadt i öfverensIstämmelse med detta program. ) Detta räsonnemang förefaller oss så enkelt, Iså solklart och till alla delar bindande, att vi Jej kunna fatta huru en så oändligt enkel sak ,Ikunnat ens sättas i fråga såsom tvifvelaktig. si Detta har likväl skett på ett sätt, som gjort I det för oss till en nödvändighet, att upptaga Idessa argumenter för och emot, ehuru vi för -lvår egen del funnit saken så sjelfklar, att vi Åtill en början ansågo den böra tala för sig sjelf. t— Argumenterna om dyrheten af riksdagarne, och farhågan att kostnaderna skulle afflskräcka svenska folket att sjelf söka taga re-formsaken om händer, synas oss visserligen ,)till någon del grundade, men vi tro ej att den Isvenska samhällsandan och fosterlandskärleken ; Iskulle till den grad betingas af så småaktigt egoistiska argumenter, att hela denna oändligt tl vigtiga lifsfråga skulle tills vidare stannai sin -Jutveckling. Är man nu på det rena i frågan om det t faktiska af reformvännernas operationer, så åI terstår det att visa i hvad mån en urtima