Aftonbladet – 5 december 1848, sida 1

VINSER emotlagas i förstnämnde K ntor. Utdelni:g kl. SAKER ANDRA ONCE OL RRENO IAS TERES republiken förer icke krig om några milland. Men hon lofvade understöd åt alla folk, som i likhet med henne vile bryta sitt slafycris fjettrar samt gifva sig en förnuftig och naturenlig styrelseform. Ttaliens befrielse och brödraförbund med Tyskland, — så ljödo den provisoriska regeringens löften och beslut i nationalförsamlingens sköte. Huru har icke allt detta förändrat sig, sedan reaktionen fattade statsrodret och demokratien stod stilla? Vid spanska gränsen utlemnar franska regeringen de ädlaste söner, hvilka hos oss söka en fristad, till soldatchefen Narvaez, som låter skjuta dem likt hundar. (Stormande bifall). Ttalien reste sig, slogs likt forntidens hjeltar i Mailand och fördref Österrikarne. Beslutsam handling å franska republikens sida — och hela halfön hade varit fri. I stället bäfvar man tillbaka och tar sin tillflykt till protokoller. Nu suckar Italien åter under sina förtryckares ok. RaIdetzky brandskattar och ingen röst deremot höjes i IFrankrike. (Djup sensation i församlingen). Donaufurstendömena stodo alltid i förbindelse med Frankrike; vi behöfde dessa vänner mot Rysslands eröfringslystnad. Hvad gör Ryssland? Det inkastar 80,000 man i bemälde trakter, utsuger dem och vi våga icke ens ropa till det: Bort ur dessa länder! Berlin reser sig, knappt fyra veckor efter oss, och i stället för att understödja det i sin kamp mot konungamakten, dagtingar man med denna och lemnar den stark nog, för att nu spränga nationalförsamlingen. Dock, hören det, Berlinare! Om ock franska kabinettet icke är med er, så hafven j dock det franska folket för eder. (Bifall). Wien reser sig, och äfven der kämparlfolketihjeltemodigt mot den stelaste absolutism. Men det dukar under, och vår arme af 60,000 man åskådar lugnt från Alperna, huru Wienarne förblöda! Hemska minne: en frihetens Iman, hvars hand jag haft den hedern att trycka, faller såsom offer för en Windisch Grätz hämnd; lefve Blum, lefve hans maka och barn! (Hela salen ropar: Hämnd för Blum, lefve Tyskland! Lefve Wicnarne och Berlinarne!) O Blum! måtte din ande känna sig lyftad af denna bifallsstorm; tanken på din död skall gifva alla Tyskar ett svärd i handen, hvarmed de skola utrota sina förtryckare! (Längvarigt bifall). Talaren fortsätter under alltmer stegradt intresse sin öfversigt af händelserna jinom och utom republiken samt besvär ånyo alla demokrater att förena sig, på det universal-dem9okratien snart måtte framträda till lif. STORBRITANNIEN. Processen i anledning af Smith OBriens besvär öfver sin dom är börjad inför Queens I Bench i Dublin. En ung aristokrat, Fitzwilliam, hvars familj eger stort inflytande i trakten af West-Riding, har uppträdt såsom kandidat till representantplatsen för. detta valdistrikt, ufan annat anspråk derå än sitt namn och sina relationer; men han har icke blifvit vald, hvilket väckt stort uppseende. Den bekante radikalen d:r Robuck har utsigt att blifva vald för Bath. TYSKLAND. I Dässeldorff har belägringskungörelsen följts omedelbart af ett påbud om borgarbeväringens afväpning. Då uppmaningen till borgerskapet om vapnens aflemnande icke genast efterkoms öfverallt, skred belägringsmakten, den 23 November, till en afväpning efter Wrangels system; d. v. s. att en stark afdelning infanteri och kavalleri infann sig på en gata i sender och spärrade utgångarne derifrån vid begge ändarne, hvarefter en polisbetjent eller gendarm gick i hus efter hus långsåt den stängda gatan att utfordra gevären. På detta sätt togos samma dag omkring 800 gevär; här och der uppkom likväl strid, hvarvid blod flöt, men utan att likväl någon mansspillan omnämnes. Den 24, kl. 1 blefvo sex ibland de verksammaste och dugligaste ledamöterna af det i Dässeldorff varande regeringskollegium) suspenderade. Riksförsamlingen i Frankfurt. Deputeranderne Giercke och Bredt af högra, centern inom nationalförsamlingen i Berlin, samt Rodbertus och Schultze från Delitzsch,! ankommo den 24 och 25 till Frankfurt som deputerade från majoriteten af nationalförsamlingen i Berlin, för att motarbeta Bassermanns och den högra sidans till Frankfurt afsände deputerade: Reichenspergers och Ostermans, insinuationer hos centralmakten och riksförsamlingen. Det uppgifves uti en korrespondens från Frankfurt, intagen i Berlingske Tidende, att syftemålet med von Gagerns resa till Berlin är underhandlingar om, att erkehertig Johan, för att kunna öfvertaga regeringsbestyren för kejsaren af Österrike, ämnar nedlägga riksföreståndarskapet, och att konungen af Preussen skall i hans ställe väljas till riksjöreståndare eller blifvande tysk kejsare, men med det dubbla vilkor, att han antingen af-!c äger sig regeringen öfver Preussen, eller upp-s Irager densamma åt en ståthållare, med oin-ll t S mA skränkt fullmakt, som då skulle återkalla Branlenburgska ministeren och alla dess åtgärder amt residera i Berlin, hvaremot Fredrik Wil-r welm skulle residera i Frankfurt. S Den 24 afreste von Gagern, i sällskap medl ndra vicepresidenten Simson, till Berlin. p imson ankom den 23 specielt för att hemtals .Gagern, för att afböja de faror som hota riheten och den tyska enheten från reaktio-n en i Berlin. Staden Frankfurt hade alltsedan den 21 haft! ö tt temligen militäriskt utseende; alla intillb ksförsamlingens sessionssal gränsande satorh oro fullsatta af soldater med skarpladdades ;vär och stadsportarne tillslötos; patruller