Aftonbladet – 4 december 1848, sida 2

Ja visst; men hennes-vanor:-.. Henoes vanor? De gå nog sin kos vär hon blir gift. Tror bror, att hon skulle rida i jacka och sporrar med ett koppel hundar efter sig, på Stockholms gator?s Friaren fann inkastet riktigt och fick en helt ny och angenäm tankegång, hvilken skaffade honom lyckligare. drömmar. Vår vän trodde mycket på drömmar. Det underbara hade alltid haft en viss tjusningskraft för hans romantiska .sinne,, och när, han vaknade, hade han fattat,..sitt beslut... Om den sköna Hildegard: visade sig. honom bevågen, och yttrade detta genom att. något mildra sin krigiska natur, så ville han hemföra henne som sin maka. Professorn giorde. täta besok. Visst faun han sin sköna mycket mindre huslig än ban skulle önskat, men hans: pretentioner hade fallit i samma mån begreppet om hennes förmögenhet: stigit. Något, fel skulle hon bafva, och det var ju ändå en flicka med uppfostran, en flicka som spelade fortepiano, som talade tre språk; som räknade likt en annan Seseman och var, något hemma i snickeri och bildhuggarekonsten. Ena flicka, som Var enda barnet till en, rik fra. Allt detta var väl värdt att taga i betraktande... Hur mången gång får icke sådant öfverskyla de små brister, som, möjligen kunna, finnas, och, så; kinkig Vår vän än var, så fick detta sista skäl äfven hos honom mycken vigt. j Professorn hade föreslagit ett ridparti med den hulda och ämnade då passa på ett lägligt, tillfälle att framföra. sin, önskan och sit hopp. Vädret var gudomligt, och .vår vän red så glad och putsad öfver, de bördiga gärden, som, tillhörde hans, svärmor,: De gladaste tan