Aftonbladet – 4 december 1848, sida 2

Barnet! — ett vackert barn på 28 år; men hur det nu är, så går hon miste om partiet, om hon icke vill lägga band på:sina gar lenskaper; de äro i alla fall bara spegelfäkterier; och det är ett parti som är godt; en ansedd karl med förmögenhet. Hon får lefva i Stockholm, lefva briljant, och allt det der smakar nog nådig fröken. . Ja, ja, vi få väl sen, nickade presidentskan leende, med en blick på sin dotter. Professorn. manade nu på afresan och fanderade bade hit och dit på saken, det vill säga på partietw som hans vän: förordat hos den, rika frun. vå Jag hoppas att professorn icke glömmer bort oss, sade hon artigt; utan koramer-hi! och pratar bort en stund ibland med mig och min dotter. Professorn tackade, men var rätt glad at: komma derifrån. Han behöfde tid att vänja sig vid sin nya bekantskaps egenheter, och det var blott hans väns yttrande om ,spegelfäkterietn, som gaf honom mod:att ännu tänka på den tappra skönheten. Nå, hvad tycker du om flickan ? frågade majoren på hemvägen, i det ban betraktade sip tankfulle vän. inJo, hon är förträfflig, i sin sort; men — men ett för eget och särdeles kraftigt fruntimmer är det likväl, det måste man tillstå; jet fruntimmer som minst af allt tycks vilja sifta Sig.p vÅh, hvad det angår, så skall jag säga bror ji förtroende, att man aldrig skall tro fruntimmer i den .vägeo, kelst när de så der ifrigt fäkta för sina Satser.p