Aftonbladet – 1 december 1848, sida 2

Nå då ämnar du väl gifta dig också? frågade jag, som nu tog mig en öfverlägsen och nedlåtande min, ty mitt öfvertag var tydligt. ,Det kau allt händas, svarade ban leende, i des han såg upp på hila Eva, som för ait dölja sin rodnad vandrade bort med ett fat äpplen. Der hade jag nu vpplösvingen på gåtan. Der hade då min idol bamnat, den som sål djupt förektade verlden, som svurit död och smädelse åt kärleken och qvinnorna. Derstod han nu afklädd all sin gloria, en ganska vanlig och svag dödlig. Kär, kör i en enfaldig lindiflcka, som heite Eva Grönberg, och denna förändriug på en knapp månad. Jog var tillivtetgjord. Jag visste icke om jag skule beskratta eller begråta min flydda illusion. Jeg förtärde åter spenat och gåsbröst, Jeg hvilede åter i den lilla stekheta gästkammaren, som nu hade namn af ;hr Oscars kammaren; mer hur olika var ej vårt samtal nu emot sist? Du ämnar då bli landtjunvkare och familjefar ? frågade jag med ett gapskratt då vi blitvit ensamna, ty ännu trodde jag blott till hälften på min kamrats omvändelse och väntade mig alt få se siltsammavs ändras till et gyckel. — pFinner du det så ofantligt roligt, sade min vän med ett allvar, som gaf honom utseende af cn patriark, Någon bana skall man välja, och den vårt hjerta visar oss är den rälla, det är min öfveriygelse.n Jag ger icke en pris snus tör din öfverty, sade jag kh förtretsd, du talade em din öfvertygelse när vi första qväli den bär äta kuspen, men den ret på hvilket mina uma bekonta, wmyggorna, böllo sftonbalett. at olika döp, ti i js kvvffade upp Å Ja, det han väl händan, svarade han torrt och tåligt, pman skall väl någon gång bli klok. Ja förr man inser altman är en narr, eller ivingas att bekänna det, ju bättre är det.n