Aftonbladet – 30 november 1848, sida 2

afseende på gårdagens händelser och systerns angifvelser. Min vän och jeg blefvo ganska knapphändigt mottagna och helsade af mamsell Eva, som var ifrigt sysselsatt att tillaga gigantiska smörgåsar åt bröderna. Vill herrarna vara goda och ta för sign, sade hon vårdslöst, visande på ett ganska trefligt frukostbord, der den blanka silfverkannan lyste helt inbjudande. Se så Hektor, du är för odräglig,, afbröt mamsellen, i det hon med mycken färdighet kastade en bit skorpa ut genom det lågt liggande fönstret, och narrade den ena hunden ut efter läckerbiten. Diana är det snällaste djur jag vet, se bara så trankil hon sitter och tål sig med gossarnas alla barnsligheter, lofordade Eva, visande på en gammal tjock rapphönshynda, som vacklade hit och dit af sömn och blinkade med sina svaga åldriga ögon. Unga herr Anders behagade dock för hårdt aypa hevne i örat; vid hennes nödrop, vände sig genast vår unga värdinna om och bestraffade gerningsmannen med en knuff i hufvudet och återtog lifligt: ,Jag har något att föreslå herrårna. Det är så vackert och soligt i dag; jag skulle ut på sjön och taga upp gäddref och ville gerna ha hjelp att ro.n Då vill vi följa medu, stormade gossarne i det de skyndsamt satte smörgåsarnpa ifrån sig och nält sögo smöret af fingerändarna. Den lilla systern klängde sig tyst och ifrigt ned af stolen, hon visste af gammalt att hon måste begagna tiden för att ha något hopp att hinna med, Nej, det blir alldeles inte af, ni välter oss