BLANDADE ÄMNEN JENNY LINDS ECUSSON. På den för konstnärernes och litteratörernespensionskassa arrangerade exposition i De la Croixs salong ser man under Jenny Linds porträtt af Södermark den present af silfver, som direktionen för bospitalet i Brompton skänkt henne till erkänsla för den konsert hon gaf till fondens förmån. Denna present har formen af ett fat eller sköld med ornerade kanter och en inskrift, hvaraf man inhemtar att ifrågavarande konsert inbragt omkring 20,000 rdr banko nettobehållning. Inskriften på ergelska är följande: In the name of the sufferers relieved by hev bounty, this noble memorial of one of her noble actions, is presemled to Jenny Lind by the Committee of Management of the Hospital for consumption at Brompton, London, as a slight token of their esteem and gratitude and in commemoration of the cencert given by her on tbe 31 st. day of July 4848 on which occasion through the exert:on of her unrivalled talents: one tbousand seven hundred and sixty six pounds were added to the funds of the Charity and a solid foundation laid for completing the fabrie the unifinished condition of which had excited Her generous Sympathy Blefsed are the merciful for tkey shall find merey.r — ROBERT BLuM föddes i Köln 1807. Hansfader var tuonbindare, hans moder hade varit tjenstpiga. Vid 8 års ålder förlorade han sin fader och fick snart en styffar, som bebandlade koxom temligen barbariskt. Det lyckades det arma barnet att komma till en prest och bli koriosse. Här erköll han någon undervisning och hade utsigter att med tiden kunna bli en ganska fö:svarlig katolsk prest. Hans medfödda anlag för scepticism jagade honom emedlertid snart ur paradiset; den tolf års gossen råkade nemligen utinågra väsendtliga punkter i strid med de vördiga fädernas dogmatik, han försvarade sig med en logisk skärpa, som bragte presterna i harm, och han måste hemligen förfoga sig bort, för att undgå den stränga aga, som var bonom beredd. Han försökte nu åtskilliga handtverk, först guldsmedsyrket, derefter gördelmakeriet, gjorde sednare bekantskap med en fabrikant, och denne underhöll honom en tid, så att han kunde studera litet på egen hand. Snart blef han likväl skild från denna sin välgörare och måste då taga tjenst som vaktmästare vid Kölns teater. Han var då några och tjugu år. Sednare, när direktören för teatern flyttade till Leipzig, tog han Blum med sig och gaf honom der en plats som teaterbibliotekarie och biljettkassör. Blum egnade nu all sin tid till publicistisk v rksamhet, stod om aftparne vid ingången till parterren på Lzaipzigs teater och tog emot biljetter, — detta var hans befattning till för ännu ett par år sedan — men var deremellan skriftställaren och framför allt talaren Robert Blum en man, på hvilken hela Tyskland hade sina ögon fästade. Hans uppträdande i politiken kan räknas från 4837, då han var ordförande för en deputation, som öfverräckte tvenne oppositionsdeputerade en hederspokal. Han utmärkte sig derefter vid de den tiden så betydelsefulla Schillersfesterna, der han med en herkulisk stämma höll entusiastiska tal, ofta för ett publikun af 20000 menniskor. Vid denna tid uppträdde Ronge och gjorde en revolution inom kyrkan. Detta var i Blums speciella fack, och han stiftade nu en tysk-katolsk församlipg i Leipzig, der han sielf blef den första presten. 4845, vid det bekanta tillfället, då innevånarne i Leipzig gjorde en demonstration mot prins Johan och militären sköt skarpt på folket, spelade Robert Bum en framstående roll, blef inställd för rätta, men frikänd. Hans popularitet steg från, detta ögonblick i jättedimensioner, och en del af bans vänner uttryckte sina sympatier medelst att köpa åt honom en bokhandel i Leipzig. Franska revolutionen bröt ut. Tyska förparlamentet sammankallades, Blum blef deputerad till detsamma. I parlamentet förvärfvade han sig snart som talare ett eminent anseende och han blef chef för venstra sidan; (han var äfven vicepresident i 50-mannakommittåen). Trogen sin grundsats att öfverallt, der fribeten var bo:ad, infinna sig i ledet bland dess främsta kämpar, hade han vid utbrottet af den sista revoIntionen i Wien, lemnpat tills vidare sin plats i Frankfurterförsamlingen för att jemte en annan af de Fraokfurterdeputerade Fröbel hasta till den österrikiska hufvudstaden. Att han der icke varit overksam i striden mot kamarillans och reaktionens blinJa verktyg, kan anses gifvet, och detta bevisar blott att han var en man, som vågade stå för sina ord och se en fara i ögonen. Efter Wiens intagande blef han arresterad, såsom den der kämpat mot Windisch-Grätz, hållit upproriska tal och anslagit att brottsligt plakats. Ransakningen öfver honom yckes hafva gått särdeles brådstörtadt, måhända just ör alt förekomma alla reklamationer från Sachsen, dit nan hörde som medborgare, eller Frankfurt, der han som deputerad lagligen tepresenterade en politisk bekännelse , omfattad af utan tvifvel pluraliteen utaf Tysklands millioner. Den 9 om morgonen mottog Robert Blum i sitt fängelse dödsdomen. Han örklarade att den icke kom honom oväntad, och dad endast om nödig tid för att skrifva ett bref till in hustru. Bär mitt öde med mod! heter det leri, och uppfostra mina barn så, att de icke göra mitt namn skam! Jag dör för friheten. — Omkring kl. 7 fördes han i en af kuirassierer beakad vagn till Brigittenau. Han bibehöll hela tilen full själsstyrka. Han blottade sitt bröst och inskade att möta döden med oförbundna ögon, men tog sjelf duken och band för ögonen på sig, Jå man sade honom, att detta hörde till. Han böjde knä och sträcktes ögonblickligt till marken af irepne kulor, en i hufvudet och tvål bröstet, Liket ördes till militärhospitalet. Detta skändliga dåd af d n pågående Windiseht srätz.ska terrorismen, — för öfrigt långt ifrån de. nda i sitt slag — skall blifva upptecknadt i fol kets själ, och det skall blifva hämnadt. Åfven unler revolutionens eller stridens yra ske ohyggliga ing, men det är passionen, som ftamkallar dem, Här är det en sig så kaliande justis, hvilken kall. blodigt begagnar segerns tillfälliga öfvertag för att fer striden mörda i stället för att söka försona,