Aftonbladet – 29 november 1848, sida 2

a RN a Z häftigt rördt dervid! AA) of UTRIKES. FRANKRIKE. Det som, enligt gårdagsposten, syntes mest sysselsätta uppmärksamheten i Frankrike, var en tidningspolemik angående det blifvande presidentvalet, nemligen om företrädet mellan de båda personer, som nu ensamme äro framställda såsom kandidater, nemligen general Cavaignac och prins Ludvig Napoleon. Till allas förvåning bar tidvingen Journal des Debatso, som förr varit ultra monarkisk och troddes älven efter februarirevolutionen i hemlighet vara inspirerad från det gamla hofvet i Claremont samt Guizot, plötsligt förklarat sig för general Cavaignac. Detta lärer, enligt hvad vi kunna sluta af korresponsdensartiklar från Paris i engelska tidningar, gjort en stor sensation, och verkar troligen en stor tillökning i röstantalet till förmån för den sistnämnde kandidaten. Deremot har Le Constitutionnelx, ett blad, som nu helt och hållet är hr Thiers organ, öppet förklarat sig för Ludvig Napoleon, såsom redan nämndes i en notis med förra posten. Det numret af nämnde tidning, som innehåller denna förklaring, har nu ankommit bt; och man finner deruti icke blott en afgjord fiendtlighet emot general Cavaignac, utan äfven den mest afmätta försigtighet att undvika hvarje ord, som kan förråda någon sympati för sjelfva republiken: och dess grundsatser. Den påtagliga slutsatsen vid läsvingen af ifrågavarande artikel är, att det Thierska partiet, utan att personligen värdera Ludvig Napoleon, vill bereda honom framgång egentligen med den syftningen, att i första hand få republiken ötverändakastad, för att under den villervalla, som deraf skulle uppstå, fiska i grumligt vatten och derigenom bereda väg åt någon annan pretendent. Detta Constitutionoels förfarande förklarar mycket den skarpa antipati och misstänksamhet, som ej blott de gamla republikanerne, utan äfven pluraliteten i nationalförsarelingen hela tiden visat emot hr Thiers. Också har förklaringen väckt, så att säga, ett gemensamt anskri af harm från större delen af den öfriga pressen i Paris, äfven från dess mest betydande organer. Le Sieclex, ett blad, som har sina abbonenter hufvudsakligen inom nationalgardet, bland smärre bandlande och handtverkare, har med en liflig och sträng polemik angripit den trolöshet, som Thierska partiet härigenom visat emot den nyssnämnda sakernas ordning; sjelfva Journal des Debatsx instämmer i detta ogillande, och Le Nationalp, som hufvudsakligen kan anses såsom en organ för den nuvarande mojoriteten i nationalförsamlingen och för den närvarande regeringen, bar i en serie af artiklar gått Constitutionnel bårdt inpå lifvet med beniga frågor, hvilka den sistnämnde besvarar undvikande och med tydligt bryderi. En af dessa artiklar är så märklig, att följande utdrag förtjenar meddelas: Vi skolan, heter det, icke betrakta Constitutionnels förfarande från en personlig synpunkt; ty det är icke vår mening att bringa vår kollega i det svåra trångmålet att hålla ett loftal öfver sin kandidat. Vi skola hålla oss på grundsatsernas ståndpunkt, så mycket mer, som samma republikanska grundsatsers vidmakthållande borde för hvarje medborgare och hela nationen utgöra den enda regeln under de allvarsamma förhållanden, i hvilka vi befinna oss, då ett intresse af yttersta vigt är i fråga för landet. Om vi undersöka Constitutionnels uppförande i detta hänseende, så är det omöjligt att tadla bonom för strängt. Tvingad att förklara sig i en republikens lifsfråga, löser han icke denna fråga i de demokratiska idernas syftning, utan i syftningen af de fördomar, som revolutionen har besegrat, och ännu en gång skall ölvervinna, om det är nödvändigt. En kandidat till presidentskapet framställer sig utan andra anspråk, än blodsförvandtskapen ; Constitutionel gynnar genom hans understödjande ett tillfälligt upprepande af de monarkiska fiktioner, för hvilken den, oaktadt sin för en tid sedan aflagda republikanska trosbekännelse, tydligen bibehållit en helig dyrkan. Man tycker sig nästan se elt gammalt agg emot febrnarirevolutionoen, som ntbryter vid första tillfälle, der han tycker det kunna ske med framgång, sedan ban länge rufvat derpå i tysthet. Vi veta ganska väl, att det medbåll, som nu lemessens ST—————————EEEEÅj EE —— ÄÄ