Aftonbladet – 29 november 1848, sida 1

sådant lif och vara lycklig och nöjd dermed.n Min vän drog en medlidandets suck. Jag gaf honom af hjertat rätt, ty jag bade aldrig mer än -en gång varit på landet och denna gång hade jag intet minne-af. Sedan han tillsagt sin betjent hvart resan gällde och denne inbemtat vidare upplysniogar af skjutsbonden, utbredde vic:oss i ämnet med sådan ifver, att vi ej gåfvo akt på den verkligen ovanligt natursköna traktev, förr än vi stannade vid en mycket enkel rödmålad grind. Framför oss sågo vi ett hvilt envåningshus, som bjert stack af emot den omgilvande granskogens. grönska, och de frodiga gräsplanerna, som delades af sandgången. Men — ovel — vår vagn var alltför bred att gå igenom den lilla grinden; vi måste således stiga ur och till fots presentera oss för gubben Gösta — ty helt säkert var det ben — som, med handen öfver ögonen, i tagelkaskelt, grön rock och randiga linnebyxor, stod på gården. Vi gjorde en min ål hvarandra, som icke värden mä: kte, fastän den angick honom, och min reskamrat gick med några skyndsamma steg fram till hoBore, i det han helt vårdslöst sade sitt namn och sitt ärende och presenterade mig. Gubben lyftade på kasketten och skakade så väldigt hand med sin gamle väns son, att det knakade i den unge mannens axel. Och nu skall herrarna gå in till mor så längs, jag måste ned åt spanmålsboden litet grand först, och med några säckar, som han baft kastade öfser den ena armen, hviftade han at förstugudörrea till, som ett slegs artig inbjudning. Vi följde hans hänvisning som iahöljde oss i ett moln af mjöl och stodo snart i den öppna dörren. Innanföre svängde raskt en sorts vinda som räcke från golf till tak D