Aftonbladet – 29 november 1848, sida 1

MMM skulle resan ske och jag hade mycket att be. styra till dess. Det ärnaturligt att man vid tjugu år har sstora affärer och icke är lätt lyf. tad ;,. man. tror så-sjelf åtminstone; nog trodde jag. så, det: mins jag klart: .-Ämdtligen en varm och solig sommardag sall jog vid min eleganta väns sida i en beqväm vagn. Hans betjent ock allt i alla, som följt honom på hans resor, var redan färdig att, från sio upphöjda plats, gifva de stackars hästarne en profbit på sitt sätt att regera, i en dugtig pisksmäll, och min Väns gamla far stod vid vagnen, för att säga ännu ett forväl till sin guldgosse. ET nn A Var iu försigtig om. dig, mitt kära barny, sade-gubben rörd; i dethan klappade :sonen på armen och genom molnen från hans blossande: cigarr sökte ännu en blick från sin älsklings ögon; soch glöm icke, kära Oscar, att helsa på hos gäbben Gösta och helsa honom ifrån mig. Ja — ja — bevars , svarade herr Oscar otåligt ; farval, pappal, och med en ljum och varm bandtryckning skiljdes ban från sin far och sitt hem, och vi rullade ut genom porten och långs åt gatan så fort vi möjligen kunde, Vi tillbragte dagarne med att sofva, att göra djupsinniga reflexioner öfver allt hvad vi sågo, att finna Sverige högst uselt och fattigt, och dess barn både råa och olyckliga. Om ett och annat gladt och rundt ansigte vid någon grind, eller någon munter sång. från den öppna förs stuguqvisten !motsade detta, så funno vi deri ett bevis, att höjden af elände är det som ej vet af sig sjelf. Jag var visst mycket böjd att se allt så gladt som möjligt, men när min reskamrat, som så väl kände verlden, påstod att jag miss