Aftonbladet – 28 november 1848, sida 3

Hans kläder lukta aldrig tobak; han är rädd om gardinerna och röker icke en gång på sitt eget rum. Han skär för, men utsöker icke de bästa styckena åt sig sjelf. Aldrig sätter han foten inom köket, och det kan lika litet falla honom in att sjelfrådigt afskeda någon af tjenstefolket, som att gifva några föreskriiter angående middagen. Han har ingen hufvudnyckel på sitt samvete. Mannen, sådan han bör vara, hyr ett landtställe för sin familj hvarje sommar, så framt han ej sjelf blir ägare af ett sådant. Under familjens bortovaro qvarblifver han i staden med en knif och en gaffel, har en stol och den på skäligen skrala fötter; ligger i en säng utan sparlakan och får upppassbing en gång om dagen af en för tillfället legd person. Han går ut till landtstället reguliert hvarje lördag och återvänder måndags morgon, bär med sig det rena linnet och återför det orena, Det är nemligen han som uppgör räkningen med tvätterskan. Han lemnar utan knot de penningar som begäras för tillfället och ingår aldrig i några undersökningar om de artiklar, som kunna vara förborgade under rubriken diversev. Han är mycket öm och tillgifvep, och firar årligen samvetsgrannt dagen af sitt giftermål; han beklagar sig aldrig om han får vänta på middagen och äter frukost ensam i !all de öfriga icke velat vänta på honom; ban tiläter sin hustru att valsa på baler, uträttar alla henöes kommissioner, betalar alla hennes utgifter och gråter sina modiga tårar vid hennes död. Skulle ödet så foga, att mannen, sådan han bör vara, lyckas på sin väg finna hustrun sädan hon bör vara, kan deraf naturligtvis följden icke blifva jens än den, att de barn som kunna blifva frukterna af ett sådant mönsteräktenskap äfven. sjelfva blifva mönster. Vi lemna derföre här utkastet till ett sådant Mönstertarn eller barnmönster. Det är alldeles ofantligt likt sia far, så framt det icke är sin mors lefvande afbild. Det har den bästa kareakter i verlden, skriker aldrig om icke någon gång midt i natten, och gråter aldrig utom när .manctvättar det. Det är alldeles förvånande hvad det är lugnt och stilla när det intager sin föda. Det begriper allting och tillkännager sitt lifliga behof af vetande genom att rycka bladen ur allä böcker det får tag uti och med båda bänderna gripa i de gravyrer man visar det. Dethar aldrig fuvnits något vackrare och mera förståndigt barn. Det kan säsa pappa eller någonting ditåt då det knappt är en månad gammalt. Det visar redan tidigt fallenhet för att draga folk i håret, särdeles främmande, Man har aldrig sett ett så märkvärdigt barn. Det tycker intet om att komma ut och gör aldrig: långa besök. Det har en besynnerlig motvilja för sin sköterskas näsa och mössa, . som det rifver och sliter i med en utomordentlig envishet det -minsta det råkar i dåligt humör. Det finner sig aldrig så väl som i sin mors armar. Det föredrager golfvet framför sin vagga, i hvilken det aldrig vistas mer än så kort tid som möjligt. Det tycker om att leka, roar sig med att draga duken ned af bordet, slå sönder postlin och spilla ut sin soppa, på hvad föremål som helst. Det uppfinner ett alldeles nytt språk längt innan det kan tala, som dess föräldrar mycket väl förstå, ehuru ingen menniska begriper det. Det afskyr publika nöjen; det kan kvappt se ett skådespel af hvad genre som helst förr än det börjar gråta. Det tål icke svek och bedrägeri under hvad gestalt det må uppenbara sig och stöter ifrån sig en bit socker, så snart det misstänker att det kommer som inledning till något annat. Medicin är det hvarför det har mest aversion, notabene näst efter kallt vatten. Dethar icke någon särdeles sveghet för sin toalstt, ty i allmänhet rifvrer det sönder sina vackraste kläder, framförallt spetsar, när man generar det dermeds Det vill veta och känna allt och studerar i synnerhet fabrikationen af trummor, den inre organisationen af speldosor och dockornas anatomi, hvilka sedvare det tycker bäst om utan hufvud och utan armar. Det hyser ett instinktartadt hat till räkarev, opponerar sig med händer och fötter och sina första tänder emot hans tyranni. Det har en stark psssion för färger och suger med en förvånande ihärdighet på de målade: leksaker man ger det. Med ett ord: det har aldrig funnits ett sådant barn och bevisar det dexigenom att det smälter alla de sötsaker hvarmed man trakterar det och derigenom att cet öfverlefver alla de mixturer, byvarmed man -äflas att bota det när det är sjukt eller preservera det när det är friskt. (M. Sc) POSTSCRIPTUR. Den kl. Y, 2 ankomna Stralsundsposten medförde tidningar från Stettin den 22,-Hamburg den 241, Paris den 49 och London den 47 dennes. Berlinerbladet National-Zeitung), har: icke utkommit sedan den 46 dennes; dess utgifvande bear blifvit förbjudet under belägringstillståndet, Vi sakne således direkta umderrättelser från Berlin. De vigtigaste nyheterna, hvilka icke redan i bladet här ofvan blifvit meddelade efter Köpenhamnsbladen, äro följande: Från Madrid berättas, att Cortes skola sammanträda den 45 December. Cabrerå stod d. 3 i Cubelle; man hade intet bopp mera att han skulle underkasta sig regeringen. Från Paris: Fonderna sedan sista posten visa ev, fastän svag, förbättriog. Treprocents stodo den 48 på 44, 35 och femprocents på 63, 85. Några egentliga tilldragelser af vigt förmälas icke från Paris. Den demokratiska associationen under Bache2 ordförandeskap bar börjat hålla sina sessioner och eiåstämtigt förklarat sig för Cavaignac. ige Journal.des Dåhats. förmöäler, att Cavaignac, på enträgen föreställning cf några ledamöter i nationalförsamlingen, beslutat att göra slut på förvecklingarna vid Platsfloden och genom en telegrafdepeche inkallat till Paris en utmärkt amiral, som med en stark eskader ofördröjligen skall förstärka redan befintliga. fransyska stationseskadern samt återställa Frankrikes inflytande och rädda Montevideo från fall, Monitören (officiella bladet) ipnehöll den 49 ett berikligande, som ej är smickrande för furst Windisch-Grätz: Augsburger Allgem. Zeitung och Kölnische Zeitung — heter det — berätta atti general Cavaienac ckickat ett-lvoks