Aftonbladet – 27 november 1848, sida 1

Chaldern brast ut i ett skratt. Ni har ej ännu afskakat edra drömmar, märker jag ; men nu kan det vara slut dermed. Tag en droppe af detta elixir det skall återställa edra krafter ; ty det är intet skämt att ligga sanslös i mer än tre månad r. Vi hafva haft en god del bekymmer för er skull. Tag nu en god klunk; det skall göra er godt.n Le Blond nekade först; men då Abubeker förklarade, att han ej skulle besvara någon fråga förrän ban druckit, lydde han. Drycken flöt genom hans ådror som eld. ,Säg mig nu då hvar hertiginnan min hustru är. Jag måste på hvad vilkor som helst gå till henne.n Monsieur Le Blond,, svarade Abubeker kärft; kom ihåg hvar ni är och ändamålet med er hitkomst. Ver ej löjlig och tala ej som endåre. Hvad tusan menar ni med edra slott, jer hustru och betjening? Jag bar vida större skäl att ställa er till ansvar för den oro ni förorsakat mig, ty er dvala vållades af att ni antingen uppsåtligen eller ouppsåtligen fördolt något för mig, och likväl varnade jag er tillräckligt innan vi kommo fram. Hvarföre handlade ni så illa ?) Stå ej här och spela narr med mig längren, sade Le Blond högdraget, utan svara mig på: bvar är min hustru, hertiginnan de Malfi — mitt slott Charmes? Chaldgern funderade en stund och runkade sedan på hufvudet. Det finnes ingen hertiginna de Malfi i Frankrike och intet slott Charmes. Huru kom ni, en spetshandlare i Namur, att gifta er med en prinsessa? Tänk efter litet bättre och ni skall nog förjaga dylika griller ur ert hufvud.n Men jag her bref från hertiginnan af Orleans — hertigen af Guienne — hertiginnan af Nemours — från — ja — från hans majestät sjelf. . Verkligen! Hvar har ni dem någonstans ? sade Abubeker under. ett anfall af torrhosta. Le Blond såg omkring sig. Der låg han oå madrassen, klädd i samma kläder, i hvilka an afrest från Namur. Han gnuggade sig i igonen och steg upp. Solen höll just på att å ned. Han gick tankfull öfver golfvet, stan