Aftonbladet – 27 november 1848, sida 1

— Hon förblef lika modfälld och bedröfvad, samt sökte att på allt möjligt sätt undvika hans frågor. Läkaren, som han rådfrågade, skakade på hufvudet och sade med en vigtig mine: Hennes nåds melankoli är helt naturlig, ers höghet, och kommer blott af den ställning, hvari hon befinner sig, så alt ers höghet kan vara fullkomligt lugn. Detta allt lät ganska troligt; men då her gaf nogare akt på sin gemåls tårar, och bennes sätt mot honom, tycktes det som det vore någon hemlighet, hvilken tryckte på hennes själ. En gång gick hon så långt, att hon, ehuru något gåtlikt, yttrade: Ack! nu då jag vunnit mitt mål, har jag blifvit på en gång både högst lycklig och högst olycklig.n En afton, då hon knappt för ett ögonblick ville lemna honom, och då tårar och leenden vexlade lika ofta som regn och solsken i April, besvor han henne ytterligare att förklara sitt besynnerliga uppförande. Han bad henne så enträget, att hon till slut sade: Ej nu — i morgon skall ni få veta allt.n Hon förde honom till bordet, der aftonmåltiden var anrättad, och fyllande en bägare med skummande champagne, bad honom deri dränka sin ängslan och sin nyfikenhet. Hans första tanke då han vaknade var den nemlighet bertiginnan lofvat yppa för honom; nen huru stor var hans förvåniog att fiona ig liggande på en madrass, i den gamla kamnaren med de trasiga tapeterna, der han varit ned Chaldern. En svag eld brann ännu uti piseln. Den gamle mannen i den urblekta niformen stod vid fönstret och hade ej förr lifvit varse den sofvandes rörelse, än han skynlade till dörren, ropande: Herre, han har vaknatl, Abubeker inträdde genast och, gående fram ill madrassen, frågade haru han befann sig. Inte riktigt bra, svarade Le Blond, mitt ufvud käns så konstigt; men för himlens kull, säg mig hvar jag är och hvilka djefulskaper ni nu spelar med mig. Hvar skulle ni vara, min vän, om eji Varien des Ånges. . Hvar är mitt slott, min hustru, hertiginnan! e Malfi, mina tjenare ? i