Aftonbladet – 24 november 1848, sida 2

— — OO n— nt n—Ä— — MMMM de båda älskande siva blickar stadigt fästade på löfsalen. Båda väntade de att få se hvarandra, blott för att återlemna grammatikorna, men som ingendera ville vara den första, förgiogo tre dagar i fruktlös väntan. Jacqueline var ovanligt orolig, och Le Blond nära dog af ängslan. LEKTIONERNA. . Slutligen på fjerde morgonen, just då solen uppsteg, beslöt den blyge Le Blond att besöka jasminbersån, och som han gick till fönstret, såg han en hvitklädd figur vandra i trädgården midt emot. Med blixtens snabbhet rusade han ut, med grammatikan under armen, låtsande vara ifrigt sysselsatt att beskåda sina blommor, men likväl hållande ett öga uppmärksamt fä-stadt på den lefvande blomman på andra sidar häcken. Hon närmade sig boskeen: han gick äfven ditåt. Himlar! hvad båda började rodnay då de från ömse sidor visade bvarandra de förvexlade höckerna! Till slut förklarade dock allt på elt för båda parterna nöjaktigt sätt, och ombyte skedde. När samtalet en gång kommit i gång, tycktes det flyta naturligare, än någon at dem kunde hafva väntat. Jacqueline beklagade sig öfver fransyskans svårigheter; Le Blond öfver italienskans. Hvarderas klagan uppväckte hos den andra känslor af det ömmaste medlidande, och ingentipg i verlden kunde vara naåturligare, än tillbudet att hjelpa hvarandra sina studier. De beslöto använda den första timman efter soluppgången tll denna vexelundervisning — långt innan Pestalozzi ännu vär född — och troligen valde de denna tidiga timma, emedan i båda grammatikorna stod ordspråket Morgonstund Har guld i mund Man kan med skäl falla i förundran öfver det förtjusande skolrum de gjorde af jasminboskgen. Början skedde samma timma, De satte sig bredvid hvarandra på bänken och togo böckerna i hand med de lärgirigaste föresatser Kanske om de ej suttit fullt så i Iden. ke hvergndra, skulle de gjort större: framsteg i språken. gtetes kn Forts.) MÅ