Aftonbladet – 24 november 1848, sida 1

borell hvarest hon bodde, och utsatte en viss Itimme, då ban skulle infinna sig hos henne med några? af sina varor till beskådning. Han tillsades fråga efter grefvinnan de S:t Silvain. Hon skulle troligen talat ännu längre, om ej de väntande herrarne, oroliga öfver henInes långa frånvaro, kommit emot henne, och sedan de med bestörtning erfarit den fara, som hotat henne, fört henne till vagnarne och farit af samt lemnat Le Blond: stående som fastväxt på samma ställe. Efter en stunds förlopp sansade han sig dock tillräckligt att kunna atervända hem och omtala hela tilldragelsen för sin mor. På bestämd timma inställde hån sig i hotellet och frågade efter grefvinnan de S:t Silvain. Han fördes till hennes rum och fann henne ännu i sin resdrögt och ombhöljd med samma guldbroderade slöja. Han satte framför henne två askar med de dyrbaraste spetsar. Hennes val var isnart gjordt, och då hon betalade hvad -hon tagit, tillade hon ett guldmynt för det besvär hon förorsakat genom att låta. honom komma till hotellet. Derefter inledde hon honom i ett samtal, såsom hon gjort förut samma morgon på berget. Då Le Blond berättade henne att han ännu ej varit mer än tjugo mil från Namur, undrade bon på hans ringa nyfikenhet och frågade om ban ej skulle vilja ingå i hennes tjenst. Ni får se hela Frankrike, tillade kon, och! jag vill gifva er mer än ni kan förtjena på er handel. Ni skall blifva handsekreterare, antingen hos mig eller hans höghet — min man.y Detta sades i en så ljuft mild ton, att Le Blond var nära frestad att bifalla ; men att. lemna sin stackars gamla mor... När han kom att tänka på huru tröstlös bans afresa skulle göra henne, afslog han grefvipnans tillbud, och sade att han ej kunde lemna sin mor, som i hela vida verlden ej hade någon annan vän än honom. Följande dagen hade t grefvinnan lemnat Namur. : K j L I l