Aftonbladet – 22 november 1848, sida 2

gonen derpå, och hon tycktes helt gled, fastän bon prutade emot litet lamt i början. Hon meddelade förmodligen: denna lugnande tidning åt sina tjensteandar och upphäfde dermed dödsdomen för mer än ett stackars djur, Sedan jag i flera repriser lewnats ensam och åter med oro och förvirring blifvit besökt at värden och värdinnan, nalkades ändtligen qvällen, och den så interessanta grisen förtärdes under samma oreda, som vid middagen varit rådande. Barnen togo god natt af mig, och sedan vi ännu en stund språkat under värdens dämpade gäspningar, gick jag till milt rum, dit en piga, med två ljus på en bricka, ledsagade mig. os . Här satt min gamla tjenarinna halfsofvande. I detta hlla rum, der gamla klädningar spårades i gardiner, på stolar och i sjelfva sängtäcket, hade man flyttat in min koffert och nattsäck och bäddat min gamla Hedda på golfvet vid dörren. Så länge jag var vaken, hördejag samma: oro, samma brådska, samma spring i detta stormiga hem, och innan solen: ännu knappt var uppe, började det åter. Jag klädde. mig tidigt och gick ut. Min vän mötte migi i förstugan med en stor korg och en slagtad gås. Jag blef helt förfärad vid den tankenattgåsen skulle stekas innan jag kunde komma derifrån. Men :hvad: var att göra? Värden, ännu ruskigare än dagen förut; höll mig sällskap med synlig förtret Det väntades: och väntades, frukostbordet Var dukadt, det väntas des ännu. Den otåliga Patronen gick ut i flera omgångar för att höra hvad det led med gåsen, och atervände, efter snäfva svar; med ett mörkt ansigteBarnen ströfvade ut och in i rummen, som om jag varit försatt i folkvandringarnas tid, och leninade dörrarne på vid