Aftonbladet – 22 november 1848, sida 1

,Mamma! mamma! få vi gå in till des fremmande frun? Skeall jag ha min röda väst, mamma ?, Tyst dån, sade en låg och förtretad ton. Aj då — Lovisa sliter mig i håret så rys ligt.n Herre Gud! kan ni inte tigar, tystade åte rösten, Hvad få vi nu till middag? bördes en splitter ny barnröst; men tystades af något, som oupthörligt gick öfver mun, och förmodligen var en svamp med vatten. Jag förnam några låga och hastiga meddelanden af två äldre personer, och straxt derpå öppnades dörren, och herrn i huset kom ut. Den i hast påtsgna fipa rocken svor gräsligt emot ett par underkläder, grofva och smutsiga som på en dräng, och de ända till hakan igenknäppta knapparna vittnade, att der fanns mycken oreda att dölja innanföre, En förlägen min, som skulle vara artig, vi-. sade tydligt bur fremmande min värd var vid den roll han nu nödgades spela. Han bockade sig helt landtligt, och ämnade framkrysta hågra ord, då jag, för att lätta hans möda, jelf tog ordet: Mitt namn är T.n, sade jag, i det jag gick mot honom. Jag har varit pensionskamrat ned herr Wohlens fru, och efter jag for här örbi, kunde jag inte motstå nöjet att besöka ennen Nöjet är vårt,, svarade landtjunkaren, i det han förvirrad gnodde sina stora och grofva händer, och rodnade ända till örsnibbarna. — Min hustru kommer straxt; jag tror hon var trädgården.n Han satte sig ned hos mig och började — lt under det ban gned händerna i hvarandra,