Aftonbladet – 20 november 1848, sida 2

RTR RR RR RR RR RR RR RR RR RR ÖREN var just sysselsatt att lära sig enintressant väfvad med en silkesände emellan fingrarna, hvil-1 ken löjtnant Ernst hade uppfunnit och nu meddelade henne. Hon skrattade som ett barn och envisades att icke förstå bonom. I soffan satt hennes man, med matt och svag röst demonstrerande öfver ett papper med bläckränder kors och:tvärs, och löjtnant Thure åbörde honom med lätsadt intresse, men vände sig stundom bort för att gäspa bakom sin näsduk. Jag slog mig ned hos Ebba, som intagit sin förra plats och sitt arbete, och bad att få se det. Hon räckte mig det med en artig böjning på hufvudet. Det var en konstig och smaklös hopgyttring af blad och blommor, och jag svindlade vid tanken på det tålamod som fordrades dertill och den del som ännu återstod, och ännu större blef denna beundran då jag på den unga flickans hals såg en likadan krage med alldeles samma mönster. Jag gjorde äfven denna anmärkning. Jan, sade hon långsamt, ,jag har sytt tre sådana kragar, ty jag tycker så mycket om dem. n I detsamma öppnade betjenten dörren och tillsade att bordet var serveradt. Baronen reste sig mödosamt, i det han fattade tag uti sin adjutant till stöd, gick öfver golfTvet och bjöd mig armen. Bakom mig hade jag min skrattande och pratande vän, som knäppt ;hop händerna om sin lärares arm; och sist kom den gäsponde Thure, släpande med sig Ebba,