Aftonbladet – 18 november 1848, sida 3

landet ej vore för en sådan, i anseende till obelåtepheten med den nyss slutade semt missnöjet öfver dess kostnader och resultater. Desom tagit kännedom om det hvilande representationsförslaget, hade funnit det, om icke ofattligt, åtminstone svårfattligt. Tiden före en urtima riksdag skulle icke lemna representanterna rådrum att inhemta sina kommittenters tankar om förslaget, utan tiden intill 1850 behöfdes ganska väl. Då en ledarrot förklarat sig mycket belåten med det hvilande förslaget, ville talaren deremot för sin del yttra, att han deruti varsnat ett skadligt sträfvande till penningoch aristokratvälde, hvilket gjorde det föga bättre än den gamla fyrdelningen och innebure dess fall vid nästa lagtima riksdag. Hr Dalman instämde med hr G. Hjerta deruti, att om Stockholms reformsällskap utskickade en fråga tilt reformsällskaperna i landsorten, så borde det dervid utsäga sin egen tanka. Detta vore rent spel. För öfrigt hade det icke logiskt sammanhang att säga, det representationsförslaget skulle blifva slut om urtima riksdag inträffade, för så vidt man icke menade att det koogl. förslaget skulle antagas; annars måste elt nytt förslag läggas till hvila för att åter förekomma vid en ny riksdag. Hr Almqvist svarade härå, att om man med ordet slut menade ett absolut slut på en sak, så hade hr Da!man visserligen rätt, emedan i sjelfva verket hvarken denna eller någon annan sak kan antagas vara fullt förbi förrän yttersta domen. (Skratt). Men om man finge taga ordet i dess vanliga bemärkelse och säga en sak vara slut, när deån för sin period ärafgjord, så måste det vara logiskt, att säga affåren med det nuvarande representationsförslaget vara afslutad vid nästa riksdag, antingen detta förslag då antages eller förkastas; och på detta sätt hoppedes hr ÅA. att kunna komma öfveren:; med hr Dalman, äfven i logiken. Hr Lars Hjerta upptog hr Gustafssons anmärkning, att det kungliga förslaget vore så svårt att förstå, att man väl beböfde studera derpå under tiden tills lagtima riksdag ivträffar. Han erinrade, att mer än sju månader redan förflutit sedan det kopgl: förslaget afgas. Om man antager att ständerna komme att samlas till urtima riksdag nästa höst, ett år härefter, så hade således i allt fall, mer än halftannat år hunnit förflyta, ionan det kommer till definitivt afgörande. Skulle det kongl. förslaget nu vara så svårt att förstå, att nationen icke under halftannat år kunde hinna att studera tillräckligt igenom det och göra sig reda för dess syftning, då, mente tal., kan man väl utan fruktan för öfverdrift säga att ett sådant förslag redan har afsagt sin egen dom; ett års uppskof mera lärer då föga bjelpa till att få det fram ; från den synpunkten sedt, hade man mera skäl att frukta, att et begäran om ytterligare uppskof hos de flesta, som yrkade sådant, egentligen härledde sig från de obotfärvigas förhinder. Han anhöll härvid tillika att få anmärka mot de skäl som här uteslutande blifvit emot den väckta frågan använda af alla detalare, som yttrat sig, med undantag af den sistnämnde. Han påminte sig, i anledning häraf, något som rörde represintationsfrågans tidigare bebandling. Såväl år 4840 som 4844 års riksdag hade förekommit eit antal riksdagsmän, isynnerhet på Riddarhuset, som på intet sätt vi:le räknas till det konservativa partiet, men det oaktadt hade motarbetat såväl 1840 års förslag, som reformvännernas af 4844. Dessa ledamöter ansågo och kallade sig sjelfva då för tiden medelvägsmän eller moderata, men tillhörde egentligen den fraktion som man numera kailar de grå. De ville mycket gerna hafva en representationsreform, men för all del icke enligt något af de förslag som borsareoch bondestånden eller reformvännerova understödde. När man nu hade frågat dem om orsaken till detta motstånd, hade de nästan alltid svarat, icke att de ansågo dessa förslag i sig sjelfva så förkastliga, utan att de ej ville understödja dem, emedan de aldrig tunde gå igenom hos de:konservative. Dettavore ett högst falskt och för hvarje framsteg vådligt sätt att reformera, mot hvilket tal. ansåg att man ej nog kunde taga sig till vara; nemligen, att när det gäller att yttra sig om en sak, anföra icke hvad man sjelf vill, utan hvad man tror att andra vilja. Emedlertid hade man nu äfven här erfarit samma method. Han öpskade att den ej måtte för mycket vinna burskap, och att hvarje ledamot af sällskapet i främsta rummet måtte eftersinna och tillkännagifva hvad han sjelf tänker om lämpligheten af en urtima riksdag (och lemna åt reformsällskaperna i landsorten, att säga hvad de tycka derom för sin del. Sammankomsten slutades, sedan sällskapet öfverlemnat åt bestyrelsen att bestämma stället för nästa sammanträde och tiden derför, som likväl icke fioge vara längre aflägsen än fjormer i gärdagsbladet, -blef bland förteckningen närvarande ledsmoter af bestyrelsen fullmäktigen i riksgäldskontoret Zetterberg förbigången, hvilket härmed rättas. Afvenså torde iakttagas följande rättelse på 3:e sidan, 4:a sp., 35 rad. nedifrån, stär: sällskapet, läs: bestyrelsen.) ton dagar. (I början af den redogörelse härom, som före) o o TH SMALT i SVVA AA HTT RATTAR As vev