Aftonbladet – 18 november 1848, sida 3

så ofta sådant erbjuder sig, vill jag gerna begagna illfället att meddela kännedom om våra förhålanden. REFORMVÄNNERNAS SÄLLSKAPS FJORTONDE SAMMANEOMST (Slut från gårdagsbl.) Hr kongl. sekr. Dalman hade, då han hörde den nu under öfverläggning varande frågan, trott den vara framkastad blott såsom en anledning att få sällskapet samladt. Han trodde ej att så kloka och länkande män, som bestyrelsens medlemn.ar, kunnat i hoppas få den besvarad med ja. De skäl, som talade mot en urtima riksdag, vore att svenska fol ket nu, till följe af den nyss slutade riksdagen, är stå i en så skarp spänning mot hvarandra, att närvarande tidpunkt vore den sämsta för att få dem att gå hvarandra till mötes. Under ensådan spänning kuode man ej boppas, att representationsreformen skulle lugnt gå igenom, ty den fordrade upp offringar, såväl från de ytterst demokratiska, som. från de ytterst konservativa. Tal. trodde väl att, om det skulle komma till en strid, majoriteten slutligen skulle göra sig gällande; men en på sådant sätt genomdrifven representationsreform skulle ko-) sta både penningar och blod. Med sådana farbågor kunde tal. ej gå till mötes en agitation, hvars mål han icke kände. l Regeringens representationsförslag — yttrade hr D. vidare — har så många motståndare; det finnes deri så många punkter, som fordra närmare utredning, att det skulle falla om det nu genast komme i fråga att afgöras. Derför borde man icke eftersträfva en urtima riksdag: Regeringens förslag är det enda, som är hvilande och det gör slut på fyrdelningen; likasom det kan värna landet mot dy-! lika blodiga uppträden och förskräckliga händelser, hvarför andra lärder nu se sig utsatte. Hr regementspastor Almqvist trodde det vara nödigt för sällskapets lugn, att ej tala om utlandets stormar och äskor, utan hålla sig till våra omständigheter.: -Det vore-nödigt att taga begge de föredragna frågorna på en gång i öfvervägande. Enligt det nu antågna föredragningssättet, skulle detta sällskap först, såsom ett Stockholmskt sällskap, besluta öfver författandet af en petition om urtima riksdag, och sedan sätta sig i förbindelse med landsortens reformsällskaper. Tal. trodde, att man borde börja med det sednare. formsällskap ensamt petitionerade, så, ehuru respektabelt och talrikt det är, skulle det vara för svagt. Det skulle ju kunna härda, att den rådande opinionen i landet ej vore för en urtima riksdag, och då måste sällskapet gifva vika för landet. Men om landet är för saken, så måste petitionen vinna i styrka, derigenom att landsortens tankar:förut vore! Derför borde ingen petition beslutas,! inhemtade. utan man kunde denna gång öfvyerenskomma att fråga landsortens reformsällskaper om de vilja hafva urtima Tiksdag, eller icke. Man har talat om oviljan deremot i anledning af de nu:utgående fiksdagskostnaderna; men svaren hinna icke ingå så fort. så kommer våren, då isen lossnar och allt spricker ut; och då måste patriotismens blommor äfven knoppas. (Skratt.) Hr Almqvists proposition lät som följer: Jag föreslår, att sällskapet, innan det definitift öfverlägger eller fattar beslut om en petition rörande urtima riksdag, först utfärdar skrifvelser till alla i landsorten varande reformsällskaper med fråga, om de för sin del vilja ingifva dylika petitioner. Sedan svar bärpå ankommit, hvilka svar måste uttrycka landsorternas allmänna tänkesätt i depha fråga, avser jag Stockholms reformsäl!skap böra öfverlägga och besluta om petitionen. Min mening härmed är icke den, att Stockholms reformsällskap, utan tanke för egen del, skulle behöfva eller böra blindt rätta sig efter landsoiternas,: och af..denna anledning uppskjuta sitt beslut för i i en :så obehaglig stämning, och de fyra stånden Om Stockholms re-! Om en månad eller två kommer julglädjen och nya året; då man bör hoppas på ny patriotism; att förstinliemta hvad andra tycka. Nej! Men! att önska saken (urtima riksdog) är ett; atti vilja göra pelition om saken, är ett annet. Det! I I I f j I I I j I I i j förra kan Stockholms reformsällskap alltid, men det sednare bör det icke, utan att landsorterna sam. fäldt eller åtminstone deras mäjoritet vill det, enär! företaget eljest blefve ändamålslöst. Vi hafva redan tillräckligt sett buru litet en petitior, blott från! Stockholm, uträttar, då vår bärvarande majoritets program af regeringen underkändes. Skola vi nu hoppas en lyckligare utgång, så; mäste petitionen komma gemensamt från hela landet, eller ock från en derinom öfvervägande pluralitet. Och dettatror jag lämpligast och kortast kunna vinnas på det sätt jag föreslagit. Men då bestyrelsen till landsorterna utfärdar en dylik skrifvelse, som jag omtalat, bör denna naturligtvis ej bestå blott i den nakna frå gan; :utanderjemte: åtföljas af en :varm och motiverad. uppmaning, visande den stora vigten för fäderneslandet, att snart och så vidt möjligtenhälligt fatta ett beslut deruti. Hr. L. Hjertla föreslog, att sällskapet skulle öfverlerna åt bestyrelsen att taga iöfvervägande de åf notar. Sjöberg och r. p: Almqvist väckta motionerna, för alt vid ny sammankomst ätlåta sig öfver dem, och att afgörsirdet äl de nå under öfverlägnning Vår rande frågorna emedletid skulle uppskjutas. Ordföranden, ähgsåg lir Almqvists förslåg innefana en ny, motion, öfver hvilken, enligt stadgarne, bestyrelsen borde afg blifva föremålsför sällskapets behandling. es Ht Gustaf Hjerta önskade, att br Almqvist mått yttra sig, om, i fall: Stockholms Reformsällskap tcke ytttade sin åsigt i saken, utan blott bågärde få veta landsortssällskåpernås, man icke borde befara, att de å sin.sida skulle skicka frågor tillbaks till Stockholms sällskapets. Han bade för sin -del. trott, att det vore bäst, att reformsällskaperna-alltid .motiverade sinameddelanden sins emellan, på det att skäl och motskäl må göras gällande; till -det: allmännas upplysniog och fördel. Snart blifver öppenheten angående våra inre förhållanden icke mera en förjenst, utan ett verkligt behof. ifva, utlåtande, innan demkunde Hr Almqvist ansåg ej formenligt att inlåta sig il diskussion som det af honom väckta förslaget, enär! bestyrelsen -hade. förklarat det böra hvila till nästal gång, men då hanicke önskade undgå att besvara l den af den föregåendetalaren framställda frågan, så ville ban upplysa att hufvudmenibgen af. hans förslag hade varit, att Stockholms Reformsäl!skap nu ej skulle fatta siit definitivan beslut om en petition till regeripgen angående urtima riksdag. Sådant kunde likväl icke hindra sällskapet att hafva en åsigt om l nyttan af en sådan petition, och att i skrifvelsen till landsortens reförmsällskaper uttala denna åsigt. Stoci holmssäl!skapet borde icke anse sig såsom förmyndare för landsortssällekaperna, utan nöja sig med att på sin höjd gå i spetsen för dem, Det kunde annars hända, att det ej blott finge frågor till svar, utan äfven skarpa tillrältavisvingar. Det borde icke heller tillmäta sig att gifva råd, ty sådana skulle kanske icke antagas; utan det borde blott. Hitala cin tanka ; attallmänt rägkonHemang, i form.