Aftonbladet – 16 november 1848, sida 1

interesse icke kommer at iuskränka sig biott till. Eogland, vär man besimnar at en stor af folken öfverallt nu eftersträtvas så ilrigt, ölverensstämma med hvad det engelska finans reosmsä:lskapet äsyftar, nemligen atskaffandet af en mängd inrotade missbiuk 1 statshushaliningen och införandet al ev mera rättvis vtskyldsfördelniog. Och då äfven vagra al föreningens medel äro af beskaffeubet avi kunna sträcka sin v.rkan utom Erland, förtjena de särskildt att understödjas. Dessa medel besta 1 offentbggörandet ulf detelakvgherer inom statsbushållmingeu, som böra rätas, 1 utredning at deras inverkan på sambället och i antydan om sätvet tll rättdseross vionsode; — de ena och sandra, i man som de hänvttl nöjtiga data binna uppdagas. För att ätven hos oss sprida samma upplysningar, ävna vi meddela öfversigtenv af de resultaster, hvartill d.n engetska . förevingen i dessa hänseenden kommit, efter de skiifter, bvari resultatesna periodiskt framläggas. Finansreformsällskapets första offentbga möte bölls i Liverpool den 27 sist. Septembe:. Til! ordiörande för mötet var mr Robeitson Gla stune utsedd. Han öppnade sammanträdet mid en förklming öfver sallskapets ändamål, som är: en allmän förbältring vid lindets be skatllning och ugifter. För epprärndel N:ETS ärnar föreningen i 4. begagna alla lagliga och konstitutioneli a utvägar att inieda den west nozgranna huskållsing med allmänna medel; med aseende dock på nödig hrat för de serskilda förvaltvingsgrenarve; 2) förorda antagandet af en eukel och rättvis beskattning. ärligt älagd förmögenheten och iskomsten; i stället for den närvaraude ojemna, inveckiade och kostsamma afgiftenv för le: vadsbehof. Parlameniets urkunder — iorttor talaren — nådagalägga au folket i detta Jand pluudras, och aut det ligger i siyselsens biskaffen het att inkiäkta på folkets säst. — Huru kan sparsambet väntas af en styrelse, hvärs ledamöter icke äga minsta begrepp om hvad brist eller behof vill säga? Lord Jobn Russell, och de öfriga ledamöterna al denna styrelse låta drottningen yttra i sitt throntal: Jay skall sbegagniå hvarje tillfälle; som statens behofinedgifva, för belrämjandet af spöarsambet; men huru bar lord John utfört derta lötre? ... Som ät prof kan. hämvas att han utvämnt sin egen bror ull pSergeant-at-Årms, en siuecure, som aflönas med 4,500 f. eburu den kan bestiidas af en polisberjeut för 80 ull 400 . Men Sergesht-at-Arms äger wilika rätngheten at sjelf utnämna en mängd honom underosdnade tjenstemän som tillsammans uppbära en ännu större aflöning, nemligen en wvikarie i sinekuren med 4000 , en assistent dito med 3253 , en rjvåktmästare med 500 ; tre dörrvaktlare med 1870, 400 och 200 ; två budbärare med 300 hvar, och fyra extra hudbärare med 405 i . hvar om året; alltså tullhopa med 48149 . — Största delen af utgifterna har användts på armeen och flotian, för hvilken sedvare kost naderna nära fördubblats ivom 43 år, nemligen från 43578,009 som floitans anslag utgjorde år 4834, till 7.747,156 . hvartill det vluppgick förlidet år 4847. I sammanhang bärmed anförde talaren ett annat exempel, : motsvarande det nyssnämnda efter sir Jobu Russel: Sir Robert Peels-sop, en ung mån om 23 års) älder, har blitvit utvämnd ull befälbafvare på den präktigaste fregatten i hela storbritanniska flottan, framför en mängd förtjenta män; hvaribländ äbnu raska veteraner, som g:ånat itjen-l Isten. .— Talaren: slutade, under högljudt bi fall, med den erinran: att ingen förbättring vore att: vänta i missbushållvingen, hvarken från styrelsen eller parlamentet, utom genom agitation. Derefter föreslogos och antogos följande förklaringar (resolutions,) af föreningens åsigter:S 4. Vid betraktandet af de arbetande sambälls-? S Ua klassernas lidnden, kan ingen finansförbättring motsvara nationens ställning eller tilifredsstalla folketss bi:liga väntan, så framt den inskränker sig, till ett blott jemkande af statens utgifter efter dess intomster, utan att med detsamma bereda verklig minskning i den nätvarande öfverlasten af skattebördor, medelst den strängaste inskränkning: i alla grenar! t af allmänna förvsluningen. n 2. Ingen styrelse kan eller bör bibehålla folkets förtroende, hvilken icke öppet låfsar och efter yttersta möjlighet eftersträfvar rättvisa vid utskyldernas fördelning emellan alla samhällsklasser; så attvY skattebördan i stället att, som nu, förlama närings. flitens krafter, inskränka lefnadsbehofvens tillfredsställande, fjettra omsättningen och alstra nöd och armod, måtte hädanefter bäras af samhällets alla medlemmar gemensamt, i mån af deras olika förq måga dertill. 5 G -—Vv 3. Dessa beslut skola i afskrift meddeas The First Lord of the Treasury (John Russel), Thel Chanceilor of the Exchequer (Charles Wood), ochip samtliga parlamentsledamöterna. Bland dem som särskildt förordade den 2:dra !A resolutionen, vann sir Josbua Walmsley oftaY upprepadt och lifligt bifall af den talrika för-)! samlingen. T Man har,, yttrade han bland annat, ptalat 4 ofta och väl angående beloppet af landets ut-!H skylder, och deras högst orättvisa och oärligaR fördelning; jag iustämmer fullkomligt häri. Men man. måste gå vidare, man måste se efterj, hvilka som här i landet erlägga utskylderna.!pi Då upptäcker man nödvändigheten, att landet i måtte blifva på annat sätt representeradt. SkådenP er omkring! Hälften af parlamentsvalen ligger uppenbart i fåväldets händer. Jag skiljer ej D dess innehafvare i Whigs och Tories; de äro)! för mig alla lika. (Högljudt bifall). Alla de som styra här i landet, tillhöra icke mer än emellan 20 och 30 ätter. De besitta mokten, på och Underhuset är föga annat än Öga ja? sels beskallningskommission. Gör man sigirä RA oa in HR RA RR