Aftonbladet – 15 november 1848, sida 3

-J med tilldelat vittnefs häst ett slag öfver lånden, Jatan att likväl dermed hafva å hästen åstadkomImit den ringaste skada. Huruvida han åsyftat att i dess ställe träffa vittnet, -kunde vittnet icke uppI1y88. Efter nu slutadt vittnesförhör, ingaf tilltalade Kehnberg en skrift, så lydande: a Till Siockho!ms högtärade kämnersrätts andra afdelniug! fver det handlingssätt jag ådagalogt under marsoroligheterna, och för hvilket jag varit innesluten inom fängelsemurarne redan öfver sju månader, får jag nu, då ransakningen i detta mål tyckes hafva nått sitt slut, mig ödmjukligsn förklara. Lika skiljd ifrån ett otidigt nit eller tänkesätt att taga del uti rågon orolighet, som ifrån liknöjdhet eller kallsinnighet emot dem, som tänka att med sina händer redligt draga sig fram, har jag ofta åhört den suckande arbetarens betymmer att finna sysselsättning och lifvets utkomst, hvarföre jag, om jeg än skulle falla ett offer för välmenande tänkesätt (hvilke: erfarenheten ty värr visat!) inom mig beslöt, att med välmenande råd göra biträde i hvad jag hade mig bekant ör möjligheten af att ficna arbetsförtjenst för den lidande och nödställde arbetsklassen, hvilkas ställniag hvarje ädelmodig borde skynda att nitiskt understödja, och hvar och en inflytelserik fosterlandssinnad borde njuta en sann anförskaffande glädja deri att bjelpa och trösta dena af onutsägliga bekymmer lidanoe arbetaren, då derigenom tiggeri och elände skulle unds vikas, ja till och med -dryckenskapslasten, roten till allt ondt här på jorden, skulle fängelsernas förminskning, polismakters och auktoriteternas möda och arbete så småningom förminskas. Således hade jag åbört, att ett sällskap, under namn af Reformvänner, skulle: lördagen den 48 Mars hålla sammankomst i De la Croix lokal vid Brunkebergs torg. Underrätted att ändamålet med bildningen af deita sällskap var, att skaffa och förbjelpa samt bereda utväg för den arbetare, som hade förmåga att arbeta, ständig arbetssyssalsättning och dymedelst sin bergning för den värvas rande tiden och lättnad samt hugrad för den kommande ålderdomen, samt tilligxa att vid detta säll: skap vore för hvem som helst även bland arbes tande klassen tillåtet att vinna inträde och dymedelst bereda sig ew förhoppningsfullare bättre lifvets tillstånd, företog jag mig med anledning deraf sistnåmnde dag att medelst en skriftlig anmaning snmoda arbetsklassen, att isfinna sig på Brunkebergstorg, i akt och: mening till inträdes visnande i mersnämnde reformsällskap. Vid betraktande af ordalydelsen uti denna skriftliga anmodan finnes ej ett enda ord, som har sammavhang med några politiska åsigter eller orolige heter, af hvad namn de än må nämnas, och uppsättandet af densamma bear lika litet åsyftat att störa allmän frid och ordning. ÅAtt vilja tänka väl mot sig sjelf, och sin lidande like, har jag nu, tyvärr, alltför tydligt funnit blifver skamligt misskändt, då jag för ofvannämnde välmenande tänkesätt redan öfver 430 dygn varit innesluten inom fängelsehva!fven. För hvad jag i öfrigt är vorden anklagad i detta orolighetsmål bestrider jag såsom utan ringaste sken till-sanniog. Stockholm i rådhusfängelset den 26 Oktober 4848. Christoffer Kahnbergo Sedan förestående skrift blifvit uppläst, begärde tilltalade: Kahnberg, Godhin, Bergman eller Fluhr, Widegren, Sandberg och Schoitz Rättens tillåtelse att få komma på fri fot, i hvilket afseende ru närvarande glasmästarenkan Boberg och Schortz fader bandfabrikören Schortz: erbjödo sig att gå i full borgen, den förstnämnda för Sandberg, och Schortz för, sin son. Aklagaren, som icke hade något att invända mot bifall till Godhins först denna dag framställda begäran, bestred deremot enahanda begäran aföfrige häktade, och anhöll att serskildt få fästa uppmärksamheten derå, att Kahnberg, straffad för förfalskningsbrott och derefter intagen å korrektionsinrättning, vore genom hvad redan i målet förekomme öfvertygad att hafva såsom uppviglare deltagit i de upproriska tilldragelser, som utgöra föremål för Kämnersrättens undersökning; att Fluhr, utom annan brottslighet, vore förvunnen att hafva dragit koif och dermed sårat; och att Scbortz, i detta mål, efter åklagarens förmenande, öfverbevisad om svårare delaktighet, vore straffad för fickstöld och känd såsom en för allmänna säkerheten högst vådlig person. Under Rättens öfverläggning härom yppade sig skiljaktiga meningar, och yitrade sig: Notarien Fogelström, hufvudsakligen, att han icke ansåg sådana omständigheter emot Godhin förekommit, att han ville neka hans frigifvande, dock med vilkor, att i bändelse han sig ifrån staden begaf eller icke på kallelse sig infunne, han då komme att till Rätten upphemtas; hvaremot han icke kunde medgifva Fluhrs, Widegrens, Schortz, Kahnbergs och Sandbergs lösgifvande, enär svårare omständigheter emot dem förekommit. Notarien Blachet. att han för sin del icke ville bestrida Godhins, Widegrens och Sandbergs frigifvande, dock på ofvannämnde vilkor; men att han, emot aktors bestridande, icke kunde till de öfrige tilltalades begäran lemna bifall. Primariekämnären Lindström, att han, på de skäl ban förut andragit i fråga om Lenholms, Engströms och Meurl.ngs frigifvande, för sin del icke ville bestrida Kabnbergs, Widegrens, Sandbergs och Schortz anhållan; beträffande åter Flubrs begäran, förenåde hån sig med notarierne Fogelström och Blachet. Ordföranden, hr rådman Al:cxandersson, biföll Godhins begäran; hvaremot han vägrade sitt bifall till de öfriges. Enligt förestående omröstning, bifölls att Godhin, Sandberg och Widegren skulle på fri fot ställas; byaremöt de öfrige åter i häktet nedfördes, och bvarefter målet ytterligare uppsköts till Thorsdagen den 2 November. (Forts.) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I poliskammaren anmäldes i dag, att matrovan DamdslsanRn sam madfrRtölklantanKavecoctetra nå