Aftonbladet – 15 november 1848, sida 3

VI PETMM500H 0000 2 000 NV RN MA RA VM Ekman, som söndagsmiddagen tillsammans varit i nägot ärende till Danviken och derifrån på eft.m kl. 37, till 4 skolat återvända hem öfver gamla Nerrbro, bade de midt för kongl. stallet mött en från norr tågande folkhop, hvilken hurrat och fört oväsen, deribland några för dem okända personer ropat till dem, som orden fallit: ska ni inte följa med, medbtorgare? — hvartill Flodin och Ekmar dock ej lyssnat, utan ernat fortsätta sin väg, då i detsamma några karlar kommit utspringande frän poliskammaren och gripit dem begge, ehuru de icke på något sätt förgått sig. De hade derefter blifvit uppförde i poliskammaren, der Flodin hållits häktad till påföljande tisdag. Ekman instämde uti denna Flodins förklaring, endast med det tillägg, att den dem mötande folkhopen äfven tillropat dem: ska ni inte :slåss för friheten ? samt anmärkte, att de så mycket min. dre kunnat deltaga uti våldsamheterne hos Davidson och Jäderin, som de suttit arresterade när dessa föröfvades. Aktor anmärkte bärvid, att Flodin vid förhöret hos Ö. S. E:t erkänt sig hafva burrat på gamla Norrbro, i anledning bvaraf Flodin förklarade, att ban vid förhöret ingalunda gjort ett sådant erkännande, utan endast, såsom Hu, omtalat att de andra hurrat. Härefter anhöll aktor om förhör med metallarbetaren Andersson, angifven att hafva varit synlig bland den folkhop, som i Storkyrkobrinken kastade stenar mot kommendanten Devel. Andersson bestred helt och hållet den gjorda angifvelsen. Han hade i sällskap med gardisten Kollberg af nyfikenhet gått ut, och; sedan de åsett förstörelsen hos handlanden Leja, begifvit sig till en i Trångsund belägen krog, der de innevarit från kl. 6 till !,7, utan att vid passerandet af brinken hafva samtalet med någon menniska. Vid utgåendet derifrån och då Andersson skulle passera om hörnet vid Stadssmedjegatan, hade han snafvat och fallit omkull, då i detsamma några polisbetjenter rusat fram och arresterat honom, under yttrande att han skolat kastat sten-på kommendantens bäst, samt, oaktadt hans bestridande häraf, inmanat honom i häkte. Derjemte upplyste Andersson, på fråga, att han sett kommendanten Dxevel komma ridande ned i brinken, just då han blifvit arresterad; att då detta skett ingen folksamling funnits i hörnet vid Stadssmedjegatan, der. endast militär till häst och fot varit posterad; samt att å krogen många såväl civile, som militärer varit inne, men att han icke sett någon der erhålla fri förtäring. vel Slutligen hördes skrädderigesällen Thord Påhlsson, hvilken -måndagsafton blifvit häktad för ett i Storkyrkobrinken fäldt yttrande af brottslig syftning. Påhlsson förklarade, att han måndagsafton, då han passerade öfver brinken och der händelsevis stadnat en stund, bade han till 2:nederstädes stående och för honom okända personer af oförstånd och utan brottslig afsigt kommit att yttra, som orden fallit: Det är vackert och stilla i afton; men jag har hört att Upsalastudenterne ska komma i morgon; och då blir det ett djefla spektakel; hvarpå Påhlsson genast af ett par polisbetjenter blifvit gripen och arresterad. Aktor begärde nu att få på vittnesed hörde dels kabinet:ssekreteraren grefve Ehrensvärd, angående -Itilldragelserna å Brunkebergstorg lördagsaftonen, dels guldsmeden Folcker mot tilltalade Kahnberg, som angifvits att hafva nedrifvit en kungörelse, dels ock gardisten Fritzell mot tilltalade Kjellman, som angivits att hava emot Fritzell eller hans häst utöfvat våld, då denne i tjersteåligganden ridit öfver Norrbro. Sedan Kjellman i anledning häraf icke allenast medgifvit Fritzells hörande, utan äfven sjelf åberopåt honom, men skiljaktiga meningar yppats bland rättens ledamöter, huruvida Fritzell vore att anse rI såsom målsegare, samt om han i sådant fall kunde tillåtas att aflägga vittnesed; beslöt rätten, efter öfverläggning, att bifalla aktors och Kjellmans ömsesidiga begäran, att Fritzell måtte i saken edeligen Tvittna. Mot förestående beslut reserverade sig notarien Fogelström, hufvudsakligen på den grund, att FritIzell vore att anse sågommålsegande, samt att den vakter och skildposter medgifna rätt, att der ej andra vittnen till äro, få vittna om det som dem i Ithy fall händer, icke i afseende på Fritzell kunde tillämpas. Sedan nu omnämnda vittnen aflagt vittneseden, berättade de hvar för sig i följande ordning: Grefve Ehrensvärd: Hr grefven, hvars. anförande li saken inför öfverståtbållareembetöt Öfverensstämt I I med :dehi-berättelse grefve Hamilton derstädes afgifvit, begärde och fick sig föreläst samma berät.telse, hvilken -innehöll:. att br grefve Hamilton, som vore boende i Brunkebergs hotell, lördagsaftonep, då skymningen börjat inträda, bemärkt en större mängd folk samlas utanför hr De la Croix och upphöjt höga hurraröp, dertill någon bland Ifolkhopen med eh hvit näsduk eller dylikt gifvit tecken, och att, sedan trenne gånger med hög röst utropats: Till kyrkbrinken, till Hartmansdorff! Thade folkmassan: sätt sig i rörelse åt:staden,: efter latt först hafva närmat sig en å torget varande stenhög, likasom i afsigt att medtaga stenar. WVittnet, Som ifrågavarande tid bott tillsamman Imad grefve Hamilton, instämde i denna berättelse, endast med tillägg, att vittnet ej. kunde påminna sig hafva sett-någon person gifva: tecken -.till hurrniogar med en näsduk, hvadan vittnet icke kunde tega denna omständighet på sin nu aflagde ed. Aktor framställde 1ill vittnet följande frågor: 4) om folkmassan antydt något missnöje med presidenten Hartmansdorff i och för Hans åtgärder såIsom riksdagsman, och 2) om vittnet närmare kunde Ibestämma antalet af den å torget församlade folkmassan, hvilken deltagit i det bullersamma uppträdet? — Vittnet kunde :å :första frågan icke gifva något annat svar, änaredan skett; och hvad den -landra angick, kunde vittnet ungefärligen bestäm-Ima antalet till: 200 personer. , Guldsmedeti Folcker, att då han måndags e. m. Ikl. 4—35 passerat hörnet af Malmskillnadsgatan och I Brunpsgränden, hade ban derstädes funnit tilltålade Kehnberg läsande på en åf de för tillfället uppslagna kungörelserna, samt sett honom, i det han yttrat: oHvad är det bär för dumheter! nedrifva nämnde plakat, brilket några å stället varande dalkarlar åter upptagit. Då : Kalinberg: vid vittnets åsym straxt derefter togit flykten, -hade vittnet gepast eftersatt hooom, och med tillhjelp af de omnämnde dalkarlarne festtagit och infört bonom på lett polisvaktköntor vid Hötorget. : ij Kahnberg, som först bestred sanningen af vittnets utsago, medgaf slutligen att han nedrifvit kungörelsen, men ursäktade sig dermed, att han trott. det vara en af någon illasinnad person uppsatt proklamation, hvilket vittnet bestred, helst det ännu varit, så mycket dager att.bokstäfverna tydligt. kunnat skönjas, och Kahnberg en stund stått och läst på densamma. Gardisten Fritzell, att då han måndagsaftonen I kl. 6—7 ridit öfver norrbro, för att åkongl. slottet Laflamna att hvaf till he generalmajor Essen, hade TT TT PP