Aftonbladet – 15 november 1848, sida 2

ban, så skulle jag ej tala meder om ett föremål, som blott återupprifver ett ännu blödande sår; jeg är imedlertid konungens tjenare och måste till punkt och pricka utföra hans uppdrag. — H. M. Konungen, tillade han, vill gifva: er ett bevis på, att han ej är onådig emot er — han skänker er landtgodset S:t Pölycastro vid Otranto. Tillåt, sennor,, sade Rosa med ett sorgligt leende, ,att jag afslår emottagandet deraf. Mitt beslut är fattadt — jag går i kloster. Besinna er, min vän! Betänk ... Jag har öfvertänkt allt, inföll Rosa lugnt. Mitt beslut står fast, och i morgon anmäler jag mig hos abbedissan för augustinernunDorna.p Rosa! ingen öfverilningn, sade fadren varnande, Ni vet dety, sade Rosa med bestämdhet, patt ja an länge hyst denna tanke, och att enren bekantskap fördröjt dess utförande. Hvad skulle jag i verldep, som för mig bädanefter är blott öde och tom? Jag är ännu ungp; tillade hon, och i beones ögon lyste en stråle af smärtsam förklaring, men jag har lärt känna lifvets högsta fröjd och smärta; — jag vill tära på minnet af båda, tills jag dör. Rosa gömde sitt ansigte i sin näsduk; hon räckte Velåsquez handen till afsked. och lemnade paviljongen med svigtande steg, Må Gud gifva frid åt den arma!, sade Velasquez, ihopknäppande händerna. Jag boppas att tiden skall gjuta frid i hennes bjerta.