Aftonbladet – 13 november 1848, sida 2

RRD -— 073033 -5,-HHD HSSSSSSSDDSDDDRIEIItSSTSDSl — pPlåga ej ert barn, hon vet ej mitt namny, sade ynglingen. Välan, sade fadren vredgad, läggande handen på svärdsfästet. Så skall jag tvinga bonom dertillp. — nÖfverlåt det åt mig!, utropade nu Salvator Rosa, i det han hastigt blottade sitt svärd och nalkades ynglingen: Nin, sade den unge mannen kallt. Jag slåss ej med er, och varnar er för sista gångeny. Drag! skrek Salvator Rosa, i det han gjorde min af alt fatta ynglingen vid armen. Signorl ropade Juan de Armillo, uppresande sig i det han med lågande blickarsshetraktade målaren. Ni vill veta mitt famn? välan det må skel, Hastigt gick ban till Salvator och sade denne tvenne ord i örat. Förskräckt lät denne sin värja falla. Jag befaller er att förtiga för hvar och en hvad ni sett och hört, fortfor ynglingen i en sträng ton. Kommer ett enda ord öfver edra läppar, så sitter pi i fängelset Fort San Elmo. Dessutom lemmar mi på ögonblicket detta hus och beger er till brigantinen Salamandern, som i natt går till Civita Vecchia. Man skall före resan gifva er en skrifvelse, som gör er säker för allt ansvar och utverkar den helige fadrens förlåtelse för. er begångna oförsigtighet. Tonen, i hvilken den unge mannen talade, var så afgörande, så befallande, att man väl såg, det han: bade full.rättighet att tillåta sig den. — Också vågade Salvstor Rosa ej ett ord mera, utan lemnade paviljongen helt förvirrad och skamflat. Älven Ribera stod ett ögonblick förlägen; likväl kom han sig åter före, blodet uppsteg i hans hufvud och med bäftighet sade han: Er rang, min herre, Ser er kanske ef Hö tighet, att förfara så emot en man af ston gryt barhet och en aktad konstnär; men jage vill likväl se, om ni äfven kan ånvända den emot mig, som Så godtroget emottog er i mitt hus,