Aftonbladet – 13 november 1848, sida 2

icke blandar er djerft i saker som ej angå er, sade ynglingen allvarsamt. Men mig, herre, mig angår sakenn, ropade Ribera häftigt. Framför allt frågar jag er: bvem är ni, och hvad förde er i mitt hus, om det ej var en med min dotter sluten förbindelse utan min vetskap ? Jag erkänner gerna er rält alt förelägga mig dessa frågor, sade Juan de Armillo. Tyvärr är jog för ögonblicket ej i stånd att besvara den första, och hvad den andra beträffar, så var försäkrad, alt i början ingen annan afsigt förde mig hit, än att då och då, cstörd af yttre förhållanden, få egna mig ät konsten. Der hör pi det, mästaren, utropade Salvator med ett skakande skratt. Herrn bar blott kommit hit för konsten, och er dotter her ej minsta del deri. Signor! sade ynglingen med värdighet och i det han kastade en sträng blick på den talande. Jag anhåller att ni tiger, er rollsom spion är utspelt, ni bar ej rätt mer att tala, och jag varnar er derförer. Hvad ? ropade Ribera. Ni vill hota? Ni vill i mitt hus befalla tystnad, och tror att genom djerfhbet och oförskämdhet dra er ur klämman? Jag vill emellertid visa er att den gamle Jose Ribera ej låter leka med sig. Nu, signor, förklara på ögonblicket hvem ni ärly ;Det kan icke på något sält ske i dag, åtminstone ej för er, svarade den unge mannen Near försäk.ad signor,, tillade ban, att jag ej skulle hålla mitt nama förborgadt för er, om ej Rosas lugn och ett svagt hopp änru lysie mig, hvarföre jag ber er att ej ännu fordra det af migp. Hastigt vände sig nu Ribera till Rasa, Tillstån, sade han strängt. Hvem är och hur heter denne man ?) Jag vet icken, svarade Rosa gråtande, Huru ? utropade Ribera, du trotsar mig?