Aftonbladet – 9 november 1848, sida 3

arbetskarlar hade, från och med 4827 och intilldess 4833 års författniog utkom, af 144 derifrån utgåvgne 86 beredt sig friheten genom besparad arbetsförtjenst, af hvilket sistnämnde antal endast 14, återkommit, men åren 1834 och 41833 endast 7 personer kunnat crhålla friheten 1), hvartill utvägarne sålunda blifvit försvårade ?). Då under 41804 -års författning de försvarslöses antal knappast fördubblades på 15 år, erfordrades under den af år 4833 föga mer. än ö år för antalets fördubblade tillväxt, 1y år 1835 hade 2,741 personer (hvaraf 431 qvinnor) inom riket varit för försvarslöshet och olofligt kringstrykande i häkte insatte, och år 4840 uppgick detta antal till 5,4152 (hvaraf 4,025 qvinnor), och nära 300 manspersoner suto qvar i länshäktena för bristande utrymme vid pioniercorpsen å Carlsborgs fästniog, dit de borde försändas ?). 4 a (Forts.) !), Generaldirektör Livijn i nämnde Berättelse. ?) Exempel finnas derpå, att korrektionister inom fängelset begått grofva brott endast för att derigenom bereda ändring i sitt öde, blifva dömde till fästningsstraff på bestämd tid o. s. v.; att öfverfalla och såra bevakningen med knif har derför ofta skett. ?) Se Kongl. Fångvårdsstyrelsens berättelse för år 4840 tab. a och d. Enligt SS 42 och 49 i K. F. 4833 skulle den person, som dömdes till allmänt arbetseller korrektions-anstalt, vara frisk och arbetsför och ej till arbete oskicklig, men det oaktadt hafva länsstyrelserna icke sällan till arbete å dessa inrättningar dömt och afsändt krymplingar och till arbete oduglige, så att Kongl. styrelsen öfver fängelserna måst inlåta sig i processer med socknarne om deras underbåll, hvilka lagenligt aldrig bordt belasta det nog hårdt anlitade fångvårdsanslaget. Å korrektions-inrättningarne hafva äfven funnits barn, som ditkommit vid 13 års ålder och der fått vistas och uppfostras — de hade ej begått brolt, utan mistat föräldrar samt blifvit värnlöse och gått och tiggt. — Det olyckliga är. alt våra länsstyrelser och polismyndigheter så gerna velat betrakta korrektionsinrättningarne som fattigvårdsanstalter, och ofta, på minsta anledning. till korrektionshus afsändt den, hvilken de fruktat skulle falla fatiigvården till last Menigheterna hafva ock hyllat dessa åsigter. Konfundering af dessa olika begrepp har verkat mera ondt än man kantro — — —. — 2 22 soo