Aftonbladet – 9 november 1848, sida 2

CARL AF FORSELL, Minnesteckning. En verksam ande liknar sommarvinden Och solens stråle, som ur jordens sköte Förmå att veckla ut det dolda frö, Som sedan spirar upp till träd och blomma Och till det ax, som jordens slägten närer; Ty hvarje dygd och hvarje ädel bragd Af snillet eller viljan är en blomma, En frukt af lifvets bästa jordmån alstrad, Der trädets krona höjer sig mot bimlen, Som henne då en högre växtkraft gifver. — En sådan ande bodde i din hydda, Den fallna — stoftets och förgängelsens —; Men: anden lefver än, fast ej på jorden; Men i det ljus, som ban här fruktlöst sökte; Ty ljus och sällhet höra bimlen till, Och blott en skymt deraf till jorden hinner; Men om din ande nu i himlen dväljes, Ditt minne dock på jorden lefva skall; Ty minnets makt är starkare än dödens, Det går så stilla genom alla åldrar Och ibland stjernor sist dess guldskrift glimmar.