Aftonbladet – 9 november 1848, sida 2

rymligt rum, på hvars väggar hängde en mängd målniogar af åtskilliga slag och stort värde. Se er omkring, detta är mitt pantheon! sade Ribera välvilligt och blickade omkring sig. ,Hvad som ej är af min hand är af mina vänners och lärjungars. De lemnade mig ett och annat af sina arbeten till åminnelse. Nå, hvad tycker ni om taflorna? Hvad tänker ni om den der? Skulle ni tro att jag målat det? Det är ju i Allegris maner. Ja, han var en stor man, den der Antonio, men han offrade allt åt harmonien. Smak, belysning, färg, herr ligt, men alltför älskligt, för ljuft. Jag vill ha det skakande, det djerfva, derföre lemnade jag denna bana. — Se bär något af Merigil Det är en man! Jag tänker att jag med hans djerfhet har inlagt mera natur och behagligare färgton — jag hemtade detta hos venetianerne, — Denna tafla är af Giovanri Do, Skulle man ej vid första ögonkastet hålla det för ett af Merigis arbeten? Det gifs emedlertid menniskor, som vilja se mera behag och en angenärmare karnation ;! hvad mig beträffar, så tror Jag att emellan mina lärjangar och Caravaggio är en förtviflad atskilnad. Se blott på båda målningarne och jemför dem. Se blott clairobscuren i Merigis tafla. Det gör ingen efter, En dåre kallade honom en källarmålare — för skuggornas skull, som han så gerna anbringar; men han fick genast en värjstöt mellan fjerde och femte refbenen, så att han glömde stiga upp. Ni måste veta att min lärare Merigi förde värjan så bra som penseln, och jag, jag följde hans exempel. Men det börer ej hit. Den der, den helige Josefs död, är af Francesco Francazano; det ären god kolorit i den målningen, en karakter, som jag nästan skulle vilja kalla majestätisk i figuren ;