Aftonbladet – 3 november 1848, sida 1

LAMARTINES BREF TILL SINA KOMMIT. TENTER. (Slut från gårdagsbl.) Men ni har, säger man, hvarken vetat för utse det stora upproret den 23 Juni, hvartil upplösningen af nationalverkstäderne gaf sig. nalen, ej heller på förhand samlat tillräcklig styrka, för alt bekämpa denna oundviklig rörelse, hvilken ni sålunda låtit förstora sig och urarta till ett borgerligt krig på fyra dagar, uppfylla Paris med blod och bestört. ning, decimera nationalgardet och armeen. Medborgare! om jag af mitt samvete gjort mig förtjent af denna förebråelse, skulle jag, för alt aftvå den, låtit döda mig på den första barrikaden. Men jag har icke en minut af denna brist på förutseende på hjertat, icke en droppa blod på händerna. J kunnen döma derom genom facta, data, utdrag ur den cxekutiva kommissionens protokoll. . Och först, bar jag smickrat nationalförsamliogen? Har jag bedragit den öfver sannolikheten af en strid, i fall man omedelbarligen upplöste nationalverkstäderne? Dömen sjelfva! Mot slutet af Maj tillsporde arbetskommitteen M. Garnier Pagös och mig i afseende på styrelsens plan att upplösa denna sammangyttring af lättja och arbetslöshet, hvarest faktionsanden började jäsa. Jag meddelade kommitteen de åtgärder, vi ämnat vidtaga och hvilka framför allt syntes mig böra bestå uti inköpet af jernvägarne, ett steg, till sin princip redan förordnadt af provisoriska styrelsen och hvilket, då staten derigenom upplifvat denna stora industri, skulle gifvit alla andra deraf beroende ett nytt lif. Min enda tanke, efter den 24 Februarix, sade jag åt kommitteen, phar varit att söka beoreda en fredlig lösning åt de ytterliga svårigheterna af vår belägenhet, att kunna afleda