Aftonbladet – 2 november 1848, sida 2

man icke rimligen kan hos den, som så yttrar sig, förutsätta afsigten att resa upprorsfanan. Försvararen granskade härefter de åtskilliga vittnesmål, som blifvit åberopade emot O Brien; framvisade motsägelser i desamma och anmärkte, att de, på hvilka man lade största vigten, blifvit aflagda ar personer, hvilkas frejd och föregåenden voro alldeles obekanta. Han anmärkte slutligen, att genom åtskilliga bland dessa vittnesmål vore upplyst, att OBrien, på den tiden då han skulle haft för afsigt att omstörta brittiska riket, icke egt mer än 410 och 46 pences i sitt våld; och den ytterliga orimligheten af ett dylikt försök med dylika tillgångar behöfde knappast mer än påpekas. Totaliotrycket af alla de vittnesmål, som angå OBriens uppförande efter dem tiden, då HabeasCorpusakten blifvit suspenderad, är, att hans endaste sträfvanden då var att undslippa sina förföljare. Medan nyssnämnda akt var suspenderad, egde vice konungen af Irland, lord Clarendon, makt att hålla en häktad i fängelse hela 9 månader, utan förbindelse att dessförinnan inställa honom inför någon jury. Att han sökte undgå ett sådant godtycke var naturligt, och kan omöjligen betraktas som högförräderi. Emeilertid sammanstämma alla vittnesmälen uti, att allt hvad OBrien företog, sedan nyssnämde suspension blifvit kungjord, endast äsyftade ett skydd för hans personliga säkerhet, och att det var för detta ändamål, som ban önskade bålla folket församladt omkring sig. Hvad beträffar beskyllningen emot OBrien, att han skulle hafva stått drottniogen efter lifvet, så har under bela rättegången icke något försök till dess bevisande blifvit gjordt, och försvaret emot denna beskyllning kan således inskränkas till en blott erinran om detta faktum. FFG(Slutet följer.)