Aftonbladet – 2 november 1848, sida 1

Biljetter, köpte ombord, förhöjas med 8 8 banke. Kommissionär: C. O:Strindberg, Riddareholmshamnen LAMARTINES BREF TILL SINA KOMMITTENTER. (Forts. fr. gårdagsbl.) Efter Nationalförsamlingens sammanträde har jag, säger man, af svaghet vägrat att ensam emottaga statens styrelse, hvilken Nationalförsamlingen , efter de många röster, landet gifvit mig, ansågs böjd att anförtro i min hand. Och på detta sätt har jag förledt : Nationalförsamlingen att bilda en styrelsekommitte utan enhet. Jag besvarar denna förebråelse genom att uppriktigt redogöra för den noga öfvervägda mening, uti hvilken jag tog detta beslut, hvilket jag är långt ifrån att ångra. Då den af mig så ifrigt efterlängtade natiooalförsamlingen ändtligen var samlad i Paris och då landets frivilliga och oförtjenta gunst, uttryckt genom två millioner röster, tycktes erbjuda mig kandidaturen till styrelsen, så stodo mig trenne utvägar till buds. Antingen försöka att få mig allena makten öfverlemnad. och hvilket man syntes; böjd att erbjuda mig; ensam styra uti nationalförsamlingens namn, såsom general Caåvaignace nu, men utan att hafva, såsom generalen, den sorgliga ursäkten af det nödtvång dagen efter ett inbördes krig medför, utan den förtjenta glansen från ett föregående militäriskt befäl, utan rättigheten, som belägringstillståndet medför, och den materiela styrka, som den vid Paris samlade armåeen gifver. s Eller skilja mig på en gång från den gamla och nya styrelsen; draga mig undan för hvarje avsvarighbet och, omgifven af folkgunsten, af saknad och förhoppningar, från min bänk afvakta landets val till.de högsta platserna irepubliken. Elier ändtligen uppoffra mig sjelf, störta mig. tillintetgöra mig uti en uppsjö af svårigheter, af ovilja från folkets sida; ty detta blefve följden för mig, om jag samtyckte att ingå uti den exekutiva kommitteen, en styrelse på en gåvg nödvändig och omöjlig, förträfflig att slita ut och sedan gifva skulden! Jag visste detta. Undersökom nu dessa trenne utvägar, hvar för sig, icke ur synpunkten af min ärelystnvad, utan från den af republikens grundläggning. Att ensam mottaga styrelsen och derutur utesluta mina embetsbröder, republikanerue af den 24 Februari, det hade varit att från samma ögonblick bilda en mot hvarandra hätsk majoritet och minoritet uti skötet af nationalförsamlingen; det var att framkalla från första dagen tvänne partier, medan jag ville åtminstone under första tiden hopsmälta dem, om också blott skenbarligen, uti ett enda patriotiskt och republikanskt parti; det var att gifva chefer åt dessa partier och armåeer åt desse chefer; inbördes kriget, upptändt så att säga inom republikens. hufvud, skulle försätta dess lemmar uti en konvulsiv spänniovg. Framstode deona minoritet och dennå majoritet bestämdt inom församlingen, så blefve hvarje diskussion en storm; som skulle finna gensvar utom representationen ;. : att dela. nationalförsamlingen, det vore att dela republiken; att dela denna, då den knapt hunnit uppkomma, det vore att störta den eller dränka den i blod. Jag, styrelsen, hade nemligen varit nödsakad att välja emellan denna majoritet och denna :minoritet. Jag, nykomling frånti Februari, hade: nödgats uteslutande stödja mig på morgondågens parti mot det förbittrade partiet af gårdagen. Uti mina händer komme republiken genast uti misstanka .hos Februari-republikanerne. Desse skulle inlåta sig i strid mot henne; de hade :talarestolen, pressen; klubbarne, de ännu kiääpt : tackade delegerade: uti Luxembourg, en aårmå af hundratusen . man vid nationalverkstäderne, bonspartisterne, terroristerne, de omstörtande sotialisterne, hvilka alla: de kunde draga på sin sida och sätta sig i spetsen för. Nationalförsamlingen skulle försatts i nödvändighet att på en gång strida mot alla dessa oorduiogens disciplinerade krafter. : Öfvervunnen hade hon blifvit upplöst och efterträdd af anarkiens tyranni. Segrade hon åter, bade hon nödgats tillgripa våldsamma och vilkorliga åtgärder. I båda dessa. händelser häde den fred-! liga, konstitutionella och så vidt möjligt endräg-!