Aftonbladet – 1 november 1848, sida 3

UI HDIUU:. A00-—0, ucnt UuCeL HOCICID . Den öfvermodige envåldsherrens oförstånd rättfärdigade mer än tillräckligt deras förstånd, hvilka behandlade honom som barn. Men hans öfvermodiga oförstånd var så jettestort, att det icke ens kunde rättfärdigas af hans ungdom och oerfarenhet. Det utgör största flicken på Pipers rykte, att han i förtid spelade makten i så oskickliga händer och, af egennyttiga afsigter ledd, unvderlät att hejda den unge oerfarne monarkens dåraktiga slöseri, som inom tvenne år efterrikshushållaren Carl XI:s död, till sista skärfven skingrade de skatter han hopat. Och sedan tillgångarne voro så uttömda, att icke ens de löpande utgifterna för året kunde ordentligen bestridas, upp!og den unge envåldsherren begärligt den kastade stridshavdsken och, kaH för följderna, kall för den afgrund af elände, hvaruti han störtade sitt arma land och sitt allt för trogna folk, gjorde sig döf för hva je förlikningsförslag, förspillde sin tappra kvigshärs blod i planlösa, ändlösa ströftåg och med vidskeplig tro på Försynens omedelbara ledning och hägn, inbillade sig emottaga generelorder af Gud sjelf som högste befälhafvare Danmark blef snart bragt till foglighet, Ryssland förskräckt öfver sitt verldskunviga nederlag vid Narva, och Pohlen, eller rättare dess utländske konung, kufvadt. Men hvarken begagnades denna förskräckelse att sluta en fördelaktig fred, eller afsågs, vid den som sedermera slöts med Poblen, i ringaste måtto Sveriges fördelar. Med enväldig pojkaktighet uppoffrade Carl dessa heit och hållet för fåfängan att lyfta kronan af sin personliga fiendes hufvud och gudaskönt, men statsfördörhnligt, skänka henne åt den förstkommande. Och det var med svenskars blod och välstånd hela denna skrala herslighet åstadkoms! Men Piper var angelägnare om sin indrägtiga plats som regerande gunstling, än om sitt rykte som statsman, och styrde ännu från Ukräns träsk Sverige, under det han blundade för den frånvaro af all statsklokhet, som röjde sig i allt hvad den egensinnige fursten beslöt i de statsengelägenheter, som afsågo förhållandet till utrikes makter. Och en furste sedan, hvilken trodde sig vara Försyners högra hand, enkom utkorad att skipa dess högsta rättvisa på jordeo! Med en sådan regent är svårt att komma till stånd. Carl XH var, plus det personliga modet, adertonde århundradets Gustaf IV Adolph, och denne, minus grymbeten och plus klokbeten att åtmins:one tillförse sig någon mäktig bundsförvandt, nittonde årbhundradets Ca:l XII. Men Carl hade Adam Ludvig Lewenbaupt, Magnus Sienbock och Rebnskjöld att stöda sig vid; Gustaf, i stä:let, Klingspor, Armfelt och Cederström. Carl bade ingen Olof Cronstedt. Sven-ka folket blödde, utan gensträfvighet, i Carls tid under sderton års oafbrutna krig och nio års nästan ständiga nederlag; då under Gustaf kneppt så många månaders motgångar voro tillräckliga att gifva både bonom och hans ätt till försoningsoffer :t det oblidkeliga ödet. Begge dessa konungar voro genomträngda af enväldets grundsatser, och ingendera begrep någon annan statskonst, än Guds omedelbara hägn och sin rättvisa sak. Begge dukade också under för dem,som bättre förstodo sig på verldsliga ting. En af de mest karakteristiska skildringar förekommer i 6:te kap. af denna del, der det handlas om konung Carl XII:s vilda, råa och halsbrytande äfventyr under början af sin regering, och bland dem i synnerhet uppträdena vid Kungsör, der Carl i sällskap med Schlippenbacb, Douglas och andra dryckeskamrater, roade sig med att halshugga och skjuta till måls på bondhästar m. m.; men hvarest olyckan denna gång ville; att konungen med sin kula sträckte till marken unge stallmästaren Axel Hård. Detta tragiska nppträde är ganska väl tecknadt, och den verkan det hade, till brytning och. förändring af Carls lynne, är skickligt genomförd. Emedlertid underrättas läsaren i en nut, att berättelsen om denna häns delse med Hård är en anakronism, emedan, enligt Riddarbusetsslägttaflor, samme Hård pbevistat slaget vid Narva, blifvit sårad i striden vid Dänaströmmen och 1704 vid en exercis af våda ihjelskjuten af Carl XII, som höll mycket af honom. Carl. XII:s svåger, hertig Fredrik af Holstein, har af förf. med förkärlek blifvit tagen till bebandling, likväl med förkärlek på sa sätt, att denne bertig blifvit:gjord till ett mål nära nog för : vedervärdighet, om ej afsky. Förf. hade all anledning att införa honom på sce? nen, då hans giltermål med Carls syster, print sessan Hedvig Sofia, och hans vistelse i Stockholm näst före danska krigets utbrott — ett krig, hvartill Holstein var orsaken — lämpligen fordrade det. Att denne hertig till karakteren var på en gång så groftrå och tanklös, som I han kär. skildras inom sjelfva hofkretsarne och i umgänge med sitt geheimeråd, Pincier, torde till hufvudsaken vara nog troligt; ehuru man emot sjelfva detartistiska och psychologiska utförandet och inålandet af denna karakter kan göra åtskilliga grundade anmärkningar. Sådan denne Fredrik här framstår, väcker han mera äckel och förakt, än intresse; och man förstår knappt Hedvig Sofias kärlek och Carl XII:s tillgifvenhet för bonom. Ganska sinnrikt är Tessins egen personlighet inväfd i det hela af berättelsen, Utdragen af hans bref till den-i Paris residerande svensken ICronström göra genom sjelfva sina ordalag ett Mlifligt och egendomligt intryck; man inblickar i en mängd lumpenheter från denna tids hofTlighet, som ingifver aningar om, dylikt. i anIdra, dermed mer eller mindre: beslägtade epoIkers. Tessin sjelf kommer härigenom icke alltid i det fördelaktigaste ljus; men det har ej legat förf. om hjertat att smickra honom. Han och han slägt utgöra icke bokuns hjeltar i meel ning af mönster och förträfligheter, utan endast Isåsom subjekter, kring hvilka berättelsen i visst fall grupperas; och hvaraf det hela derföre fått sin titel. Kongl. rådet grefve C. Piper, hvilken framställes såsom Carl XII:s malus spiritus, får väl i de kommande delarne en större och rikbaltigarebelysning: Här påpekas han blott såsom förnämsta intrigören och regef,l ringens ledare. I processen mot fältmarskalken -Igrefve Nils Bjelke (bvarom läses straxt i denna r) dels början), . skildras Piper med de svartaste rr) färger. Men såsom han medfölide konungen D