Aftonbladet – 1 november 1848, sida 3

) Det förhållande, som korrespondenten här beskrifver, synes så der temligen på håret passa in äfveo på Sverige. Kommer nu an på huru många år det här skall lyckas de reaktionära kotterierna stt undanhålla folket eller bortfuska de förbättringar, som den ena nstionen efter den andra vet förskaffa sig, utom vi beskedliga svenskar, som låta oss nöja med hvad som helst. ) Ar det icke märkvärdigt hvilken likhet äfven detta har med våra förhållanden, der likaledes de reaktionäras taktik består uti ett ständigt föregifvande, ait de strida för konungamaktens prerogativ och äro konungens sanna vänner; medan de i sjelfva verket endäst vilja begagna konungen såsom ett vebikel för sitt eget inflytande. Äfven här inser hela nationen, att reformerna icke på fredlig väg kunna realisera sig förr, än konungen med den bestimda vilja och kraft, som ban på sin uppböjda plats kan göra gällande, tillbakasätter reaktionens oförskämdhet, hvilken nu häller på att vilja vexa: oss öfver hufvudet, endast derföre, att det konservativa partiet, åtminstone efter hvad det öfverallt låter förstå utan förbehåll, bestämdt tror sig hafva konungen på sin sida.