Aftonbladet – 31 oktober 1848, sida 1

saker : Antingen derilfrån, att den myndighet, Isom fått sig anförtrodt att stifta lag, älven ville verkställa den ; eller derifrån att den myndighet, som fått sig anförtrodt att verkställa lagen, äfven ville stifta den. Utom dessa bägge fall kan jag icke upptäcka ett tillfälle till någon s rid dem emellan. Man känner ock, i sjelfva verket, att dessa vådor äro de enda, som man har att befara 3 men man förtiger dem som just skulle uppstå inom lagstiftande myndigheten och verkställande myndigheten, ifall den förra skulle till-. sätta den sednare. Huru skulle nämligen presidenten komma att utnämnas genom nationalförsamlingen? Månne enhälligt? Det är föga sannolikt; Långt sannolikare är att, vid denna omröstning, lika som vid alla andraj skulle visa sig en majoritet och en minoritet. Man finner sålunda en president, utvämnd af majoriteten, låt: vara en an senlig majoritet; men som ständigt hade framför sig en minoritet, hvilken understödt hans medtäflare. Otvifvelaktigt skulle denna minoritet icke anse sig afväpnad efter presidentvalet; den skulle fortsätta sin kamp med minoriteten. Om den ändå beständigt förblefve minofitet!... Men den kunde blifva majoritet en gång, i sin ordning, en mojoritet, fiendtlig mot presidenten. Hvad skulle man göra för att förekomma det? ) Tillåten mig erinra om de bemödanden, som vi, under en mängd af de sednare åren, sett styrelsen göra, för att sammanhålla majoriteten, bemödanden, som icke varit minsta orsa ken till monarkiens fall! (Sannt, sanut!) Tilllåten mig yttra den farhågan, att samma bemödanden :skulle, under likartade omständigheter; komma att förnyas inom republiken. För att upprätthåHa den majoritet, som bragt presidenten till sin befattning, skulle denne icke underlåta hvarje konservatift medel, och hvad blifver väl följden? Hvad annat än att han, för att tillfredsställa anspråken från dem, som han ville hålla qvar på sin sida, skulle småningom afstå åt dem litet i: sender af sin makt, och fördela mellan dem, som ett slags borgen, den , makt, hvilken han. blifvit kallad att sjelf utöfva odelad. (Riktigt, riktigtt Så är det! Långvarigt sorl). .. . Eller, om hart icke gjorde detta, så skulle han göra hvad alla för en bestämd tid utsedda hufvudmän inom en korporation pläga göra: han skulle sätta sig upp emot dem som: utselt honom. Mr Martin de Strasbourg har erinrat, att man saknade exempel på en presidents utnämning genom allmän omröstning, hvaremot man i konstitutionen af år HI äger exempel på verkställande myndighetens utnämning genom den lagstiftande myndigheten. Denna erinran har sin riktighet; vi hafva verkligen i Frankrike sett den verkställande myndigheten utgå från den lagstiftande. Men hvad blef följden? Till en början fem år, som för Frankrike voro de ömkligaste, de mest ofruktsamma på talanger, på dygder, på stora företeelser inom ett balft århundrade. : Vidare, att dem verkställande myndigheten, svag från sjelfva sitt ursprung, kufvades af dem :som utnämnt den. Vidare; att denna, den 48 Fructidor räckte åt en del af lagstiftarne, för atwt landsförvisa de öfriga tillstropikerna: Vidare att den sjelf decimerades den 30 Floreal. Slutligen att Frankrike, trött vid en dylik venmakt;: klappade bifall; den. 48 Brumaire, åt åt tilltag emot -dess egen suveränitet och kastade: sig i enväldets armar. (Långvarigt och litligt intryck — Bravo! Bravo!) Jag erkänner för öfrigt gerna att allt icke är väl beställdt dermed att presidenten blifvit vald genom allmän omröstning, och att vådor äfven kunna vara förenade med detta wvalsätt. Huru förebygga dem? På det sättet, som vi sökt förebygga dem i grundlagen : genom uppdragande af en skarp rågång emellan de begge samvarande mydigheternas områden: genom att vidtaga alla de försigtighetsmått; som den:menskliga omtankan inom en talrik församling kan påfinna mot alla inkräktningar från det ena området på det andra (Bifall). Vi ärö icke barnsliga nog att tro oss kunna uti grundlagen förutse och förekomma alla faror; vi erkänna öförbehållsämt att, öaktadt alla försigtighetsmått, kunna inkräktande nationalförsamlingar och inkräktande presidenter uppstå. Men genom den olika funktionstiden för begge myndigheterba tro vi oss hafva motarbetat dylika äfventyr såsom vi kunnat och bordt. Utan tvifvel skall vår grundlag icke sätta någon oöfverstiglig bom -emot de vilda passioner; dem fråmtiden kunde alstra; men åtminstone skall den göra våldkräktarne ansvarige inför den lagskipande myndighet, som den kommer att inrätta, och inför allmänna tänkesättet. : Detta är hvad jag baft att säga om amen dementerna. Jag tillägger blott att då vi under fem till sex långvariga rådplägningar bestämt oss för hvad vi fortfara att föresla: presidentval genom allmän omröstning, såkh af vavi icke trott oss anförtrö vårt fäderneslands framtid åt slompen. Vi dölja icke för ess, alt ofvanom alla menskliga idder Gönes en högre makt, hvilken hvar och en bör underkasta sig, och som ofta låter olyckat komma från det goda, och lyckan uppgro ur misstagen, Vi känna detta, nen vår ansvarighet ör betäckt och vi våta att vi icke kunna förebrå oss mnåcon uträktlåtenhet, Så snart vi samvetsgrannt efterförskät de bästa imedken att lösa svårigheten. Iran dig PR AG AR AT Ava nm