Aftonbladet – 30 oktober 1848, sida 2

delade politiska rättigheter, hvarigenom representationen blefve delad i tvenne karaktersskilda kamrar, hvardera mäktig att afklippa ett ärende, i stället för att vara nödsakad att gemensamt med den andra utagera det; utan en förändring till det inre, så att folkets röst, sedan den varit underkastad förnyade pröfningar, kan göra sig gällande, med ett ord, en förändring närmande vår representation till den norrska. Och en förändring af denna art skulle, på samma gång den otvifvelaktigt beredde en raskare utveckling åt landets inre krafter, tillskynda den skandinaviska halfön en större vigt inom det europeiska statsförbundet, genom det starkare samband förändringen kom me att framkalla mellan folken på ömse sidor om fjällen. — I ,Westmanlands tidnivg läser man följande: Från den nu slutade riksdagen har redan en och annan representant återvändt, och den missbelåtenhet, som hos Bondeståndets ledamöter röjer sig, icke allenast i en mulen uppsyn, utan ock helt oförstäldt blottas i ord, hvilka icke förråda någon särdeles vänlig sinnesstämniag till de båda privilegierade Stånden, ger anledning förmoda, att den förbittring, som å landsbygden redan är gängse, långt ifrån att förminskas, skall genom de till hembygden återvändande riksdagsmännens berättelser om det ofog de lidit, få en förökad fart. Vi få väl se, om man länge får skäl att uppstämma tedeum, öfver de vid detta riksmöte vunna segrarne. Troligen är den sista re?!an tillkämpad. Den har kostat så stora kraftansträngningar, att det vill synas, som skulle man börja råka i förlägenhet. RE RAA ITALIENSKA OPERAN. På kongl. teatern bar Rossinis Barbiere nu af det italienska operasällskapet gifvits tvenne gånger (sistliden torsdag och lördag) för fullt hus och med lifligt bifall. Man vill i allmänhet i första rummet intresseras af bandlingen, i det andra af musiken, och då båda dessa beståndsdelar af en opera äro så lyckade som fallet är med Barberarn), samt så väl uppbäras af en liflig och vårdad exekution, så kan man väl förutse, att denna opera ej så snart skall försvinna från repertoiren. Bland de stora ensemblerna vilja vi blott nämna 2:dra aktens final, som med sin betydligen förstärkta orkesteroch kör-besättning numera visar sig i den glans, som tillkommer detta kolossala praktnummer — samt terzetten i sista akten, hvars sista sats i lördags gick ännu bättre än någonsin förut på mindre teatern, och äfven nu måste gifvas da capo. — Signora Penco gaf, som vanligt, alla dessa pikanta pointer, hvarpå Rosinas parti är så rikt, med deras behöriga färg. Vi tro imedlertid, att effekten skulle vinna ytterligare på någon inskränkning af den tillagda koloraturlyxen, eller ännu bättre, om inga tillägg bär egde rum: det vill synas, som om Rossini sjelf i detta afseende gjort nog. Uti många italienska operor anse vi fioriturerna vara af den art, att de till en stor del kunna saklöst uteslutas, tillökas eller förändras; uti Barberaren, hafva de deremot sin dramatiska betydelse, hvilket icke alltid är fallet med de tillagda. — Sgr Ciaffei utmärkte sig isynnerhet i de 3 sista akterna serdeles fördelaktigt; endast anse vi hans förändrade kostym i 2:dra aktens final föga svara mot rollen, som derigenom beröfvas sin komiska effekt. Det synes påtagligen, att hvarken librettist eller kompositör här tänkt sig någon doftande fändrik eller kornett, som kommit till korta i sina bacchanaliska förstlingsbragder; dessutom tillkännager den druckne krigaren sig sjelf såsom ahofslagare vid sqvadron, och doktorn himlar sig öfver hans fula uppsyn (che brutta faccia!p). Vi tillstyrka derföre grefve Almaviva att i nämnde scen återtaga den kostym, hvari han ingifvit sioa fiender så mycken skräck, och sina åskådare så mycket nöje. — Sgri Casanova, Galli, della Santa gålvo sina partier, såsom förut, med stor förtjenst. Med synnerligt bifall mottogs den sistnämndes förträffligt utförda aria i 2:dra akten, och äfven Figaros aria samt åtskilliga humoristiskt utförda momenter i doktorns parti vunno allmänt erkännade. Efter 2:dra och 4:de akterna inropades hufvudpersonerna 1 operan. Bland operor, som väntas på den italienska repertoiren, nämner man Lucia, Lucrezia Borghia (af Donizetti) samt Rossinis berömda opera seria Otello,. Äfven omtalas Cimarosas berrliga Matrimonio segreton. Ryktesvis berättas, att sgr Casanova ämnar lemna sällskapet. Vi känna ej bestämdt, bhuruvida detta rykte eger grund eller ej, men lönska, likasom troligen flera med oss, det sistnämnda, emedan hans plats troligen ej så lätt Iskall kunna återbesättas. —U— ft — Bildningscirkeln firade i går sin högtidsdag i de la Croix salong vid Brunkeberg. Sammankomsten var ganska talrikt bevistad; och de tillstädeskomne, 7 å 800 personer af båda Länen covntes nå det hela Jliflisgt intresserade