Aftonbladet – 30 oktober 1848, sida 2

SS VV — AA den musiken, den är dock den herrligaste af alla konstojutningar ; den som ej idealiseras deraf eller förstår dess språk är utan verklig estetisk bildning. Åh ja visst; den som har pengar, han skaffar sig denna njutning så väl som andra, och lär sig förstå den ocksår, svarade den oefterrättliga fru Pimsten, som redan glömt den släng hon en gång fått. Låt oss emellertid springa tvärt öfver gatan till ett stort ruckligt bus, fordom gult, nu dammfärgadt. Det är stadens gästgifvaregård. En skjutsskrinda flög med pilens fart in i portgången, och trenne herrar med mustacher och glasögon hoppade af. Den missnöjde och utfrusne skjutsbonden strök mumlande sina svettiga och flåsande bästar och torkade dem med ett gammalt ylletäcke. Herra far fram som komposter allmänt ! sade han vresiyt. Ja det gör kroppen godt, min gubbe, svarade den ene af herrarne, en lång mager ungdom, i det han kastade några småmynt i sätet der han suttit och vände sig om med ett dundrande phållkarl!) I sjelfva förstugan möttes de resande af den kallade, med mössan i hand och sömnen i ögonen. ,Hvar äro hästarna som äro beställda? Jag ser ej till en enda kamp här; fram med dem; vi ha brådtomn. ,Här är visst inga hästar beställdar, svarade hållkarlen trankilt, och inga fins här hellerp. ,Har här inte kommit förbudssedel?, frågade den andre af herrarna, en liten spenslig krigare, i det han med en röst och en upp