Aftonbladet – 30 oktober 1848, sida 2

Skörden blir väl måttlig spår jag, åtminsone en sådan skörd som vi bäst behöfvav, sade hans vän pekande på sin tunna plånbok, hvilken låg bland rakdonen på bordet. Åh jag bar godt hopps det fins många väger till samma mål, och det är godt att ha goda vänner hvart man tar vägen här i verldenn. Om din utkorade visste att du ämnar gå på kurtisens fält, så fick du skörda vackert af henues rosenläppa. Jag? Ack hvad har hon med det att göra Hvem har inte fästmö på det viset som jog? Så Jävge man intet har ring på fingret eller sjelfva sin afgud fastsmetad vid sin arm, med manma och pappa och systrar och bröder grupperade omkring, så måtte man väl för skam i våld få roa sig sjelfo. Ja det är billigt, skrattade den långe, och jag skall väl taga mig samma samvetsfrihet för en qvällp. Så pratade våra resande till dess jungfrun återkom med det hbugnande svar, att hon råkat sjelfva borgmästaren och hennes nåd friherrinnan Kaxe och fått ett ganska artigt löfte att frambära till herrarna har välkomna de voro. Sabinskorna vv:o nu färdiga hvar och en efter sitt begrepp om en sabinska. Hva eller brokiga klädnivgar, med snibblif TA, garneringar; saffiansskor incd svarta banc i kors öfver vristen. En med blommor i håret, en annan plymer, der nt tunik och turkiska underllåder, der en annan I turban och mantel. Slöjor bade dock så många, som de räckt N da, till att pry (Forts, följer.y 2