Aftonbladet – 30 oktober 1848, sida 2

som med Byström, att desse båda konstnärer hade sina närmaste bekanta inom ett kotteri, som väl icke heller bestod af några politiska personer, egentligen sagdt, men der det utgjorde en rådande jargon att i allmänna ter—mer mockera sig öfver de liberala både här och annorstädes, synnerligen öfver borgareoch bönder, vid våra riksdagar; att pestera öfver Norrmännen, samt att beundra Guizot, Metternich, kungen af Preussen m. m.; och så ill vida kan Tiden hafva rätt i sitt påstående, som Södermark, till sin natur en känslomenniska, torde hafva tagit något intryck af detta umgänge och måhända upprepat ett och annat af hvad han der fått höra, ifall man vill kalla detta konservativa åsigter,. Det kunde: för öfrigt vara mycket att säga om detta ka— pitel, men hvilket nu är öfverflödigt. — lä Aftonposten och Danska frågan. Vår kollega Aftonposten tyckes hafva ett synnerligt besvär, att än uti egna reflexioner (hvaraf vi: förut lemnat profstycken) och än genom korrespondensartiklar, vanställa Aftonbladets åsigter öfver Sveriges förhållande till Danmark i afseende på Slesvigska frågan. I lördags förekom i A. P. ett bref på danska, dateradi Odensee den 9 Oktober, och som säges komma från pen i Danmark högt aktad man, som tillika för närvarande är folkrepresentants, hvari man i slutet läser följande: pDeres bjertlige Deltagelse for vor retferdige Sag har styrkt och tröstet mig. Ikke allt hvad vi hörte fra Sverrig löd saa venligt og jeg negter ikke, at Aftonbladets Behandling af det danske Folk som en Hob paatrengende Betlere, der stod tiggende udenför det Svenske Folks Dör, mere end en Gang har saaret min Fölelse. Mine Landsmends Holdning og Adferd i denne Sommer har dog visselig ikke veret foragtelig — — — — Läsniogen af detta stycke gilver anledning till den slutsatsen såsom ofelbar, att den högt aktade korrespondenten och representanten alldeles icke kan hafva läst Aftonbladets artiklar öfver det ämne, som här är i fråga; ty der har aldrig förekommit en skymt af sådan syftning som den i brefvet angifna. Aftonbladet har alltid erkänt och inser rätt väl, att den slesvigska frågan för Danmark är en vitalfråga ock för fosterlandsoch nationalitetskänslan måste vara en helig sak. Ja, än mer, om vi vore danskar, skulle vi troligen så lifligt som någon dela denna känsla, emedan vi då skulle betrakta saken från dansk synpunkt. Det har vidare många gånger blifvit erkändt, att danskar visat den vackraste anda af uppoffring för försvaret af rikets integritet, likasom ett ädelt mod i striden: Deremot är det sannt, att vi tillhört dem som på det högsta afrådt Sverges aktiva deltagande i kriget från Sverges sida, så framt icke danska öarna angrepos af tyskarne, samt att Aftonbladet i sammanhang härmed fästat uppmärksamheten derpå, att danskarne å sin sida åter ingenting högre önskade, än om svenskarne ville afvika ifrån neutraliteten, Detta antagande har ej utgått från någon inbillning, utan varit grundadt på ordagrannt citerade yttranden både i danska tidningar och i bref till svenska. Det erkännes till och med i det ofvannämnda brefvet från den högt aktade mannen, som säger: patt mange danske havde nönsket en mer aktiv deeltagelse i kampen fra Svensk side, begriper de let.n Men att påpeka dessa Danskarnes önskningar, hvilka vi sjelfve ansett naturliga från deras synpunkt, fastän äfventyrliga för Sverge att lyssna till, måtte vara något helt annat, än att Aftonbladet skulle behandlat Danskarna såsom en hop enträgna tiggare, Orsaken hvarföre vi frukta för Sveriges aktiva inblandning eller antagande af Danmarks sak såsom vore det Sverges egen, är dels att Sverge, fostän med många sympatier fästadt vid Danmark, ändå icke är detsamma som Danmark, och i främsta rummet måste vårda sitt eget statsintresse, dels att sjelfva tvisten är så vidtutseende, att en aktiv inblandning med vapenmakt från vår sida troligen endast skulle förvärra den. Det bör icke förtänkas Danskarne, om de hafva en motsatt åsigt; men det synes tydligt, att här är något mera än ett vanligt uppror i fråga, nemligen rättsanspråk å båda sidor, hvilka understödjas med tvänne olika nationaliteters passionerade värma, Vi finne ännu ingen anledning att frångå det omdöme, som yttrades redan i början af sommaren, att den fredliga underhandlingens väg under bemedling här blir den bästa och enda möjliga, och att om Danskarne hafva rätt, så måste de äfven kunna få rätt, på denna väg vida lättare, än genom vapenmakt. Vi hoppas derföre åtminstone,, att aktade män i Danmark icke af förrädiska korrespondensartiklar må låta förleda sig till den falska föreställningen, som skulle vi bafva vare sig tänkt eller yttrat någonting af den sårande eller förödmiukande egenskap för våra tappra grannar, som det citerade uttrycket innehåller. Hvad Aftonposten åter beträffar, så inse vi väl, att, med den bitterhet, som numera hos dess bufvudredaktör upperbarar sig mot Aftonbladet, det kan vara i dess intresse att genom osanna insinvationer vrida bort vår ställning i