Aftonbladet – 28 oktober 1848, sida 3

vitljade just, siva nät, och vågorna framburo til land, nästan liktidigt med min framkomst, tin: toreran och Rafsöls qvarlefvor. Ingen tviflade på, att jag velat undanrycka min vän det öde; hvars offer !han blifvit.; Jåg lät fölket gerna berömma mitt mod,och min vänskap. ; En qvinna ensam anade sanningen; ni såg henne blekns vidverinringen om denna natt, — utaf sorg öl. ver Rafaöl, eller för denfara,:hvaruti jag sväfvade? : det kan jag icke utgrunda, och denns ovisshet trycker mig.tungt. Ni-ensampy; tillade dykaren, känner min, historia, .och :omnågra timmar reser ni bort. Dykaren tystnade och syntes försjunken i djupa, Iankar. Efter en stund kom han ibåg sin skyldighet som värd;: och vi inträdde åter i: stugan. Uri det aflägsnaste rummet, dit der unga bustrun. på. mannens. befallning begifvi! sig; brunno två ljus långsamt ned i sina stakar. Vid-deras oklara sken upptäckte man en groft målad tafla, föreställande själarne i skärselden, för hvilkas ära och återlösning de båd: ljusen hvarje afton brändes. Den unga hustrur satt på: golfvet med hufvudet stödt emot en liten? bänk, och var af trötthet insomnad. Hennes långa hårflätor mnedföllo ända till henne fötter. Man begrep, vid åsynen af Jesufita bländande skönhet, rätt väl Jose Juans kärlek ehuru man vid hennes lugna slummer icke kund lika lätt förklara hans svartsjuka. Sedan mestizen några ögonblick betrakta bene, rvollade han upp och utbredde i rum