Aftonbladet – 27 oktober 1848, sida 1

annat sall an genom Dblodsoch sorgedegear; att den icke ken på ett varsktigt sätt stadga sig, utan på de eviga grundvalarna ar all mensklig samhäl!sordning, fribeten, egendomen, familjen, och den okränkbara vördneden !ör alla dessa rättigheter; den, mihända mera än all snnan styrelsefo:m, fordrar ordning, icke den godtyckliga och despotiska, utan den lagliga, yrkad af alla opartiskt, men oeftergilligt. Landet tänker icke mera på monarkien; det fordrar, det vill en ordningens regering (ia, ja) och instinkt:n hos ett så förståndigt fok som vårt bedrager sig icke; den har en förkänsla af, att utan detts vilkor finnes ingen varaktighet för en siat. Kommen ihåg, att det är saart femtio år sedan I Frankrike, knappast frigjordt, kastace sig i militärdespo:ismens armar, af fssa för enarkisn: samma Jorsak skulla i våra dagar kucna förorsaka samma verkan. . I) Denna tanka, har den icke varit eder, då genom visa förfaltniogar j ömsom satt en tyg:l på de oordningar, som kunde skaka ssmhallet, owsom beiryggat så mänga oroade rättigheter och rubbad förmögenhet? Vi vilje, att de principer, j så klokt förklarat er hylia, skola i utförandet uisträckas till de minsta styrelsedetaljer, så att afven deringaste ibland medborgarne må känna sig städse frie och okränkte, under republikens skyddande arm. Under inflytelsen af dessa grundsatser, bör Frankrike nu vara lugnt och säkert. Hela Europas öde beror derpå. Vårt exempel har hos dem aistrat Tbehofvet af en politisk pånyttfödelse, men dess framtid är fästad vid det lugn, som kan råda inom loss. Förenadt och lyckligt, skall Frankrike redan derigenom gifva eit dödligt hugg åt envåldsprineipen i Europa; söndradt, skakadt af oro, partihat och parti-dårskap, lemnar det vapen i händerna på Tirihetens fiender, dömmer sig sjelf till förfall och vållar ett tillbakaskridande i verldens civilisation (Bifal:.) Sådan är vår uppriktiga tro; vi äro öfvertygade att utöfver eller under dessa principer finnes endast splittring, alltid nya strider, försök af regeringar, som icke kunna bestå, samt efter många lolyckor slutligen det förfärliga alternativet af despotism eller anarki (Nya biallsrop.) Vi skole vidare utveckia våra tankar derom, i fall så behöfves, under den blifvande diskussionen. Vidare skole vi söka, att sätta dem i verket under utöfningen af den makt, som man anförtroti oss; j ägen att bedöma våra handliogar, och vi boppas atl j :tminstone skolen ailtid finna dem vit:ina om irnerlig karlek till fost rlandet och en uppriktig tillgifvevhet för repubiken. Men vi äro endast för tillfailet ombud för en verkställaude makt; vi kunna ingenting utan ert stöd. Utan ert förtroende aftypnar och dör makten i våra händer, och det är derföre vi begäre af er genast en summa af 400000 fr. för detta års hemliga utgifter. Deita anslag syves nödigt för ordningens upprätthållande; detliknar icke de fordna hemliga fonderna, ty vi böre redovisa medlen för eder kommitte; men vi begäre det såsom ett förtroendevotum, och för att genom edert bifall få den moraliska kraft, som makten behöfver för att betrygga samhället och befästa yåra demokratiska inastitutioner.n Under den debatt, som häröfver uppstod, utvecklade hr Dufaure ytterligare programmets åsigter i ett ganska snillrikt tal, deri ban skildrade gången af de demokratiska grundsatsernas framsteg sedan 4789, för att visa, det någon resktion icke kunde vara i fråga, men väl att en försoning mellan de olika partierna behöldes, med vilkor att. den skedde på en liberal basis och under erkännande ef folksuverä neletens princip. Programmet försvarades äfven af general Bedeau;: men andra såsom Ledru Rollin, Landrin och Portalis angrepo häftigt ministeören. General Cavaignac talade äfven länge. Debatten slutade; dermed att det begärda förtroendevotum beviljades med stor majoritet. Chefen för postverket, Etienne Arago, har äfven tagit afsked med anledning af ministerförändringen. Den stora skådespelerskan mamsell Rachel har tagit afsked från tbeatern i Paris och tros hafva engagerat sig i Petersburg. Den i gårdagsbladet omnämnda socialistiska banketten har redan ögt rum den 48. Leroux, Proudhon och Cabet hade dervid fört ordet, men hvarken Lediu Rollin eller Lamennais infunno sig. Sällskapet hade väntat på dem en timma. Nyheten om oroligheterna i Wien hade väckt ett ofantligt uppseende i Paris. A!parmten har blifvit förlagd något inåt andet, för att få rymligare qvarter, men krigsmninistern har förbjudit sll permittering för längre tid än 24 timmar, emedan hela armöen skall vera färdig att på erhållande order kunna genast marchera. TYSKLAND. Krigsrustningarne i Österrike. Vi återkomma i dag till en utförligare redogörelse för posternes innehåll; rörande der slit mera invecklade ställningen i Österrike. Ju mer mon betraktar den ytterst borttrasslade härfvan af tilldragelser i den österrikiska kejsarstaten, ju mer öfvertygas man att den stora enhetsmonurkien är uppskakad i sina innersta grundvalar och går sin snara upplösning till möte. Huru detta stora förestående drama kommrr stt sluta, är omöjligt alt förutse; men ved som synes otvifvelaktigt är, att kejsar Ferdinand med stora steg nalkas sitt fall. An-lingen skall han med bajoretter och kanoner befästa sin thron på ruinerna af Wieos fribet, eller skola hans talrika armeer duka under för n större kraft än bajonettens och kartechernas, för den hos massan af folket vaknade rihetsiörst, som ej liter släcka sig med Lblomtercoftande fräser och diktatoriska dekreter. De tyska bladen meddela följande: Wien den 46 Oktober. Det bar ännu icke kommit till strid; bärvarande befolknings otåighet. öfvergår till ovilja och förbittring. Det dagas allmävt deröfver, att riksdagen fortfaende vill uppträda förmedlande, i stället att ripa till verksammare mått och steg. Som let synes, bar dock riksdagen nu gjort det sita försonande steget, med förslaget till kejsaen: alt sammankalla en folkkongress. Slår euta medel fl, så är den tvungen till bandUiom Wien är folkas blick uteslutande 2 vw slalagent maAaKR mil ä8råon