Aftonbladet – 26 oktober 1848, sida 2

ÖSTERRIKES LYCKA. Det har, såsom väl är bekant, län, e utgjort en jargon bland vissa kretsar, ämnad att unlerstödja den politiska menlösheten och motarbeta folkens demokratiska anspråk på frihet och representativa styrelser, att intet folk vore lyckligare än österrikarne under sin faderliga polisstyrelse. Afvenså har det gått och gällt såsom en ganska allmänt utbredd sats, att furst Metternich vore den ypperste ef statsmän, som förstod konsten att göra nationen i det hela lycklig och belåten, samt reformer i inrättningarna öfverflödiga. Huru den faderliga regerivgens egna undersåtare tänkt om det förra af dessa påståenden, kan man se af den sinnesstämpving, som råder bland land och folk både i hufvudstaden och en del af provinserna. Hvad det sednare beträffar, eller Metuernichs föregifna statsmannaskicklighet, så har verkliga förhållandet dermed visat sig ungefär lika mycket som i det förra bänszendet instämma med de officiella försäkrivgarna. Detta synes bäst af följande tablå öfver den financiella ställningen; den är hemtad ur en engelsk tidning, som meddelar några data ur ofliciella akter, med bilogande af några reflexioner: — År 4815 utgjorde Österrikes skuld 200 millioner floriner. Efter ett tredjedels sekel, hvarunder fred herrskat, bestiger sig Österrikes skuld till omkripg 4000 millioner, draganda 40 millioner årlig ränta; dertill ken ytterligars läggas 40 millioner, som åtgå till amortissemang. Österrikes statsinkomster för 4840 kunna beräkDas till 460 millioner floriner, bvaraf en tredjedel är grundskatt. Statsskulden uppslukade en tredjedel af dessa inkomster, armöen mer än den andra tredjedelen, byråkratien det öfriga, så att hofvels underhåll, kostraden för offentiiga byggnader och en otalig mängd andra utgifter måste bestridas mede!st årliga lån. Åkerbruket i Österrike är i ett så dåligt skick, att osktadt tre fjerdedelsr af befolkningen sysselsätter sig dermed, behöfves årligen stor spanmålsinförsel; och fastän kapitsler således erfordras för jordens odling, dragas de af prohibititsystemet till manufakturerna, hvilka åter nedtryckas af afgifter på deras råämnen. Vi behöfva knappt lögga till denna korta skildring, att österrikarne sedan 1815 icke blifvit befriede från någon skatt, mer än kopfskstten, i hvars ställe likväl konsumtionsafgiften utsträckts från städerna till landet, till förökande af de skattdragandes besvär och tunga. Aldrig har det funnits en styrelse så inskränkt, så slösaktig, så förtryckande för alla klasser, så kränkande själen, så förderflig för puogen, så ofruktbar på någon god och klok verken, som furst Metternichs fö:valtning. Hvearken kött och blod eller sunda förnuftet kunde längre stå ut dermed. Och ändå är detta den styrelse, som utgör föremål för så många engelska tidningars aktning och saknad; detta är dan regim, for hvars afrkaffande tyska revolutionen smädas och öraktes; detta är det förvaltningssystem, som man vill att engelsmännen skola sympatisera med, och önska, om icka till och med arbeta för, åierförandet af, ej allenast i Österrike, utan äfven hos de olyckliga lombarderra., —AL — Hvarje bhärvarande vän af menskligheten och friheten, af Europas frihet och framtid, väntar säkert med stor otålighet dagens ut