Aftonbladet – 24 oktober 1848, sida 3

vas leder. Almgren hade då frågat några af folket hvarför de stadnat der och höll oväsen, derpå en karl, .som till utseendet liknat en smedsgesäll, svarat: Jo, vi slippa ej igenom vakten, i anledning hvaraf Almgren genmält: Jo, om du vill gå fram fredligt och beskedligt, så slipper du fram; kom med ska du få se. Han hede då fattat uti karlen och fört honom genom vakten, hvarvid flera af folkhopen följt med, Och framställde Almgren till vittnet den fråga, om ej viltnet kunds erinra sig, att så tillgått, som Almgren nu beskrifvit? Härpå svarade vittnet, att det icke kunde minnas Almgrens nyttjede ordalag; men påstod bestämdt, att den tulubbklädda personen, antingen det varit Almgren eller någon som liknat honom, flera gånger passerat genom vakten. Arbetskarlen Franzon, hvilken i afseende på tobaksarbetaren Kihlgren upplyste, att Kihlgren vore densamma person, som, jemte några ansra personer, blifvit om måndagsaftonen arresterad i Storkyrkobrinken, hvilket skett på ordres af. vakthafvande offcern. Vittnet kände icke anledningen dertiil vidare, än att Kiblgren synbart varit öfverlastad, samt dansat och gycklat omkring officeren. Något oljud hade Kihlgren icke fört, vidare än att han vid häktningstillfället ropat till de omkriagstående: Kom och hjelp, kamrater! Kom och hjelp! Kihlgren bestridde vittnets utsago, och vidhöll hvad ban förut berättat. Landskapsmålaren Billing, att han måndagsaftonen på norrbro sett en person, som varit i sällskap med några andra, med häftighet stöta mot stenarne med en Aedbafd bösspipa, samt att en gardist, hvilken med detsamma kommit ridande, blifvit på det sätt ofredad, att hans häst fått ett siag öfver länden med en bösspipa. Billing hade då sktyndat fram, i akt och meniog att fasttaga fredsstöraren, somt fråntagit honom bösspipan ; men vittnet kunde icke bestämma, om den ifrågavarande personen varit Kjellman; eller om någon af de tvenne, som varit i hans sällskap, äfven haft bösspipor, eller hvilken af dem, som utdelat slaget; dock hade den, som utdelat slaget, haft samma växt och kroppsstorlek, som tilltalade Kjellman. Kjellman förnekade att han utdelat slaget, emedar, kort innan det vittnet fråntagit honom bösspipan, hade en annan person, som Kjeliman icke kände, fört bösspipan, och då tilläfventyrs kunnat våldföra sig på soldaterna. Hyrkusken Wiberg, såsom vittne åberopad i afseende å de våldsamheter, som föröfvats dels å general Lorichs bostad vid Röda bodarne, dels å grefve Horns hus vid Clara södra Kyrkogata, uti hvilket våld tilltalade Ljungströmer och Boberg angifvits hafva verksamt deltagit. Vittnet, som stått i sin port vid Nya Kungsholmsbrogatan och sett en folkhop komma tågande der förbi nedåt Tegelbacken, hade en stund derefter hört tegelpannor sönderslås och fönsterrutor klinga; men kort derpå bade vakt ankommit till stället och undanträngt folket, som derpå begifvit sig tillbaka samma väg det kom. Vittnet, som då framgått till stället, hade funnit nästan alla fönster utslagna hos generalen Lorichs, och af den utanföre posterade gardisten erfarit, att en person nyss blifvit arresterad, hvars namn man icke kände. Sednare på natten, omkring kl. 42, hade vittnet hört fönster sönderslås vid Clara södra Kyrkogata, hvilket gilvit vittnet anledning att jemte entreprenören Alin gå fram om hörnet på Södra gatan, men i detsamma hade en folkhop rusat emot och omringat vittnet, som derigenom nödgats taga sina i!lflykt in i en port. En röst ur hopen hade derunder ropat: Der ha vi byrkusken Wiberg, den ska vi siå ibjel!: Massan hade förföljt vittnet in i huset och fortsatt botelserna, då vistnet bört en annan röst, i anledning af vittnets föreställningar att man borde låta honom vara i fred, yttra: Räsopnera inte, utan nyp till bars,. — Aila, som stått omkring victnet, hade haft stenar i händerna, men vittnet kände ingen af dem. Slutligen hade ;n mindre person med spädare röst yttrat: Ar du en man af folket? hvilket äfven upprepats af flere bland hopen, samt då vittnet härtill gifvit ett jakande svar, tillagt: Då ska du följa red oss, vilket äfven upprepats af flera andra, under det iela massan jemte viltset tågat af nedåt Södra gaan till hörnet af Kunogsholmsbrogatan, der vittnet, som blifvit något efter de öfriga, passat tillfälle och aflågsnat sig. Vittnet kunde icke erinra sig bland hopen hafva förmärkt hvarken Boberg eller Ljuvgströmer.