Aftonbladet – 24 oktober 1848, sida 2

rr rr Icke fruktan var det som bevckt Jose Juan till flykt. Vid stranden stod orörlig, nära vanmakt, en ung skön qvinna, och en glödande blick till henne ifrån Jose Juans ögon uttydde för mig klart, hvem han bragte detta offer. Mexikanern suckade och sade till mig beklagande: För ett år sedan skulle vi fått se en vacker strid mellan bonom och hajen. Då för tiden dödade han en tintorera för att rädda en vän. Men då var ban ännu ogift; såsom äkta man, har han förvekligats. — Vill ni jeg skall berätta er den historien? Den är rätt märkvärdig., Nej, jag tackar er, hellre hör jag den af honom sjelf, ty jag tänker bedja honom om gästfrihet för i natt. Min obeslutsamhet var borta; den hydda, som hyste en sådan man, måste i mina ögon vara den intressantaste bland alla. Jag frågade således Jose Juan om han ville för nat ten emottaga mig under sitt tak. Den djerfve dykarens stuga stod på temligt afstånd ifrån de andra och nästan vid slutet af ön Cerralbo. Den stödde sig emot en klippa, i hvars remnor växte cactus och aloö och på hvars spetsar under de 40 månader, då ön står öde, sjöfoglar bygga sina mnästen. Ifrån hyddans tröskel såg man ut öfver stranden och hafvet, man kunde till och med skönja de stela stränderna af Espiritu Santo och höra det dofva bruset ifrån dess bränningar, Till detta vildt belägna ställe förde mig min värd med all hans landsmäns artighet, utan att något det minsta i hans uppförande förrådde den rysliga fara, ban nyss undsluppit. . Jose Juan var en mestiz, sonen af en indianska och en hvit; han hade ärft sin moders