Aftonbladet – 24 oktober 1848, sida 1

som härrörde af lungornas länge fortsatta sammantryckning. i Tid efter annan syntes på spetsarne af de klippor, som beherrska redden, några gamla, fula, nästan oklädda qvinnor, indianska besvärjerskor. De utsträckte sina köttlösa armar emot vågorna och mumlade eller sjöngo hemlighetsfulla ord, för att bedöfva de glupska bajane. Detta så brokiga hvimmel, dykarnes språng, det skummande vattnet, .signalropen, umtalen, utmaningarpe, tonerna ifrån land som blandades med dem ifrån bafvet, besvärjerskornas hemska sånger och tid efter annan hajarnes rörelser, som man kunde följa, alla dessa så egna och olikartade företeelser var för en europe ett nytt och märkvärdigt skådespel. Under det jag med det Nfligaste intresse betraktade taflan, trädde kapitenen till mig och sade med sitt vanliga lugn: Om min besättning icke måste hvila ut efter sina ansträngningar, skulle jag ha ställt en båt till ert förfogande; men ni kan ropa till en af barkerne att lägga bi, och ni blir förd till Cerralbo för en obetydlighet. En dag på fasta landet smakar efter en lång sjöresa rätt sköntn. . Då jag var af precis samma tanke, följde jag kspitenens råd och steg några ögonblick der efter i land på Cerralbos Öns första anblick jär just icke intagande. På något afstånd från. hafvet ligger en hel by afstugor, som byggts af bopslagna bräder, qvarlefvorna efter odugliga båtar och spillsade vrak, eller utaf bambusoch palmstemmar. På stranden lågo högar af worskal, som villnade om den rikliga fång1 sista fisket: vidare skakades de mussäörruttnelsen öppnat, uti trätrög och tvätjtades sorgfälligt, Eå ofta arbetarne funno en X