Aftonbladet – 24 oktober 1848, sida 1

Eggert Nauctler Son. See LAGUTSKOTTETS FÖRSLAG TILL STRAFFLAG. (Siut från J4 240.) 28 Kap. Om brott af embelsmän. 1 S. Ställer Konungens Befallningshbafvande, eller annan, som åa embetes vägnar äger att. broit åklaga. den han vet oskyldig vara, under ätal vid domstol; varde afsatt, och straffes dessutom såsom i 49 Kap. om falsk angifvelse stadgadt är. 2 8. Underlåter domare af vårdslöshet eller försummelse, att i laga tid företaga ransakning öfver häktad person; straffes med böter, eller der dröjsmålet varat öfver sextio dagar, med mistniog af embete från två till sex månader. Har domare, af ondt uppsåt, ransakning fördröjt; varde afsatt. 3 . Fördröjer Konungens Befaliningsbafvande eller annan embeisman utan laga skäl, häktad persons inställande till ransakning eller verkställighet af dom öfver sådan person, eller häller honom obehörigen i straffinrättning eller häkte qvar, sedan han sitt straff undergått eller är berättigad att ä fri fot vara; varde, för det olaga dröjsmå!, straffad efter ty för hvarje fall i 2 8 skils. 48 Släpper embetsman, som öfver fånge eller bäktad person inseende hafver, honom med vilja lös, eller hjelver bonom att undkomma; varde afsatt, och dömes dessutom till straffarbete på högst fyra år. Släpper ban fången eller den häktade af vårdslöshet: dömes, om vårdslösheten grof var, till mistning af embete, så ock till fängelse, och om den mivodre var, till bö:er. 5 Var den undkomne för gäld häktad: då skall, om han med vilja släpptes, till mistning af embete och till fängelse, och om det af vårdslöshet skedde, till böter dömas: stånde ock den, som honom med vilja släppte, i sådan ansvarighet, som i 8 Kap. 5 I sägs. 6 S. Gör domare, Konunrgsns Befallningshafvande eller annan embetsman i dum eller beslut uppsåtligen orätt; varde afsatt. 7 S. Har domare uppsåtligen fällt till straff den ban visste oskyldig vara; då skall han dömas, utom afsättning, till straff efter 49 Kap. 4 S, och om den oskyldige undergått straffet till fullo eller till någon del, efter 3 8 i samma kapitel. 8 . Viger prest, utan att laga lysning till äktenskap föregått; miste embetet. Viger prest dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom veterligt; varde afsatt. 9 . Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde afsatt, ändå att ingen skada skedde. Tager eiler betingar han sig eljest för sin embetsåtgärd någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffeg med mistving af embete från sex månader till ett år eller böter. 40 . Embetsman som, för egen vinning, sjell eller genom annan, intalar eller förleder rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete. dömes till mistning af embdete eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes: vare straffet böter. 41 S. Muta eller annat, som embetsman, dem der efter 9 eller 40 straffas, olofligen tagit, tillfalie Kronan. 42 . Tager embetsman gåfva eller fö-läning af främmande makt, och har han ej förut, eiler straxt derefter, sökt Konungens lof dertill; miste embetet. Lag samma vare, om han, der lof vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelso hvad Konungen om gäfvan eller förläningen förordnar. 13 S. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eler af honom ultager annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar hvad han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara, varde afsatt. Gör han det för egen fördel; då skall har dessutom till straffarbete på högst fyra år dömas. 14 S. Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande eller uppbörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med mistniog af embete eller böter. Gör han det för egen fördel; då skall han till afsättning och straffarbete på högst fyra år dömas. 45 S. Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare sig statens eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete till förvarande, förvaltning eller redovisning emottagit; varde afsatt, och dömes dessutom till straffarbete. på högst fyra är. Gitter han det förskingrade genast ersätta, e!ler sådan säkerhet derföre ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; då må han sitt brott med embetets mistnirg försona. 46 S. Har embetsman, som i 45 omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit infutna medel, eller upptagit dem såsom restaniier, eller å räkning uppfört utbetalnicgar, som icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett oriktiga verifikationer, eller föröfva arnat sådant bedrägeri; varde, ändå att han de förskingrade ersätter eller säkerhet derföre ställer dömd till afsättning och straffarbete från sex til; och med tio år. 47 S. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, som bonom å embetets I vägnar anförtrodde äro; straffes, om skada deraf ee a AR RE RT a Gr äg ee