Aftonbladet – 21 oktober 1848, sida 2

Iämpningen alldeles åsidosättas. I Juli månad detta år har ett befordringsmål förevarit till afgörande i sjöförvaltningen, som, enligt hvad det der hållna protokollet för d. 24 samma månad utvisar, är af rätt egen art. Förhållandet är nemligen, att till den lediga bokhållaretjensten vid Stockholms station, hade 4 sökande anmält sig, af hvilka de tre, kammerskrifvarne Christian F, Rönström, C. 0. Östmark och Carl Rönström, med hänseende till deras kammarskrifvarefullmakters data, fått förslaget. Detta förslag öfverklagades af 4:de sökanden, kammarskrifvaren Eckstein, under åberopande, att han bade flera tjensteår, än de två sista å förslaget, samt innehaft högre förordnaden. Emot dessa föregifvanden anmärktes, dels att befordringslagarne voro tydliga, så att ordinarie tjensteåldern egentligen borde afses; dels att tillfälliga förordnanden till högre tjenstebefattning icke vore bevis på större förmåga, då de! tilldelas af alldeles tillfälliga anledningar. Det är nemligen förbållandet, att sådana förordnanden ske, utan anslag eller ansökning, blott på en förmans anmälan hos chefen, och ofta väljes dertill just de, som hafva bättre ledigbet genom deras vanliga befattningars m ndre trägenhet eller vigt. Den som innehar första förslagsrummet, Christian Rönström, hade dessutom äfven innehaft högre förordnanden och förut haft andra rummet på förslag till högre tjenster; men bans ordinarie befattning, förenad med uppbörd, var af den egenskap, att han hvarker eftersträfvat: eller kallats till tillfälliga förordnanden, så ofta som det kunnat ifrågakomma. Dessa förhållanden, och den ännu märkligare omständigheten, att Chr. Rönström, som hade första rummet å . förslaget, redan 48537 haft rättighet att vid indragningen af den kammar skrifvaretjenst å stat, som ban då innehade i Carlskrona, öfvergå på indragningsstat, och uppbära lönen utan all motsvarande tjenst; likväl heldre valt att tjena staten, och ingålt vid Stockbolms station, kunde dock ej vinna afseende hos förvaltningen, som icke endast med uteslutande af den tredje man å förslaget, Carl Rönström, derå uppsatte kammarskrifvaren F. A. Eckstein, utan äfven genast, utan att vidare deröfver höra vederbörande, beslöt, att fullmakt skulle för Eckstein utfärdas. Såsom skäl nppgafs af föredraganden, t. f. am. kammarrådet Bäckström, som likväl erkände att 17356 års Kongl. förordning borde anses gällande, så länge den icke är uttryckligen upphäfd,: att 28 S Regeringsformen föreskrifver, satt vid befordringar afseende endast bör fästas å de sökandes förtjenst och skicklighet), ) samt att i 7 4 mom, af 1844 års K. instruktion för sjöförvaltningen säges: att till de tjenster, som af det embetsverket tillsättas, eger förvaltningen utnämna den, som eger mesta förtjenst och skicklighet, samt vana vid hkartade göromål; ) och dessa skäl godkändes af samtlige ledamöterna. . Utnämningen lärer vara öfverklagad af två sökande, såsom det synes, med skäl; då det är af vigt alt regeripgens uppmärksamhet fästes på dylika orättvisor. Om statens tjenstemän, genom . myndigheters godtycke, se sig dömde, oaktadt oklandrad tjenstgöring och oegennyttig verksamhet för statens tjenst, att ständigt förbigås af personer, som genom förmäns gunst blifvit framhållne, måste derigenom ett missnöje grundläggas, som icke kan blifva utan menlig inflytelse såväl för tjenstemännens moralilet, som för det allmännas bästa. 3 NYE ) Det är bedröfligt att se våra embetsmäns okunnighet i grundlagarne. Man fioner dagligen hur nödigt det vore, att vid embetsexamen strängare efterhölls uppfattandet af grundlagarnes anda och stadganden. I 28 Regeringsformen finnes de citerade orden, men sälunda: Konungen fäs:e vid alla befordringar afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd. Afsigten med detta stadgande är således klart. Till de embeten, som Konungen, under ministrarnes konstitutionella ansvarighet tillsätter, bör ej börd berättiga — utan förtjenst och skicklighet. Men med förtjenst förstås hvad äfven 1756 års författning garanterat, eller långvarig, oklandrad tjenst. Icke menas dermed, att genom vissa enskilde tjenster lyckas insinuera sig hos förmän och gynnare, , Äfven här har kammarrådet visat sig vanställe savningen; ty instruktionen kan väl blott röra förvaltniogens egna t enstemäv, icke andra staI ters, till bvilka deras chefer afgifva förslag, efter förut gällande förordniogar. Och äfven här gäller samma begtepp om ordet förtjenst. I embetsspråket måste de: med menas förtjenst genom a åt slalenr, och icke genom tjenster åt enskilda. RIESDAGEN. I Diskussion hos Borgareståndet öfver Statsutskottets utlåtande, N:o 262, i snledning sa! Kongl. Moj:ts nådiga skrifvelse, angående öfverstelöitnanten m. m. erefve Å. FE. vv.