Aftonbladet – 21 oktober 1848, sida 2

a, som på intet sätt rör H. Maj:ts intressen, värlighet, beqvämlighet eller nöje. Om dessa voro intingen embetsmän eller sällskap, valda af H. M. jelf — om de voro hennes vänner eller tjenare, å skulle säkert ingen vara nog närgången för att råga, hvarföre drottningen, med sin ynnest, åtföljd if lön, hedrar den eller den personen. Men det ir ett känd: factum, att alla dessa lorder och bejenter, ssmt uppvaktande damer och tjenarinnor, utgöra blott ett klunsigt och oförskämdt medel för iet rådande partiet inom aristokratien, att omgifva Irottniogen och monopolisera hennes tankar, syn och hörsel, för detta speciella partis exklusiva inressen och trygghet. Ty i sannisg kan det frågas hyvarföre nationen i det hela skall betala enkom för att hermetiskt afstängas från allt tillträde till H. Mej:t, och för att alla vägar till H. Moaj:ts person skola bevakas af ministrarnes bekanta och anhöriga. Förhållandet är i sjelfva verket, att drottningen i England af aristokratien hålles uti ett slags trång! snörlif, i moralisk mening, och är i ordets egenrtliga bemärkelse afstängd från beröring med någon annan än denna klass. Det fiones icke en furste i hela Europa, och knappt i Asien, som icke kan blanda sig mera fritt med sina undersåtare och är i en bättre ställning att uppskatta deras känslor och tänkesätt, än Englands suverän. Det finnes knappt någon monark, hos hvilken den rinogasteindivid icke skulle kunna erhlla audiens, för at! framställa äfven den obetydligaste småsak angående sina personliga behof eller folkets mening (22). Er verkan af detta fria umgänge (?) emel!an främmande regenter och deras undersåtare har varit att etiketten småningom eftergifvits och en hel mängd feodala och föråldrade bruk, som ej längre stå harmoni med tiden, afskaffats. I vårt hof har mar deremot på den sednaste tiden snarare framletat och ånyo satt i bruk föråldrade orimligheter, så at! vårt hof går baklänges, medan nationen går framåt Resande hafva jemfört de tunga formaliteterna härslädes med det Berlinska hofvets enkelhet, dei hvarje man af utmärkelse, i konst, litteratur elle vetenskap, utan omsvep kan blifva inviterad til den kongl. taffeln. Felet att här icke kan ske så ligger icke hos drottningen, utan hos en svartsjuk dum, exklusiv och girig aristokrati, som för allt verlden vill upprätthålla sitt välde; och för hvilke ändamål intet verksammare medel finnes, än dess: sängkammaroch förmakssysslör, hvilka folket skal aflöna. Också vet man, att hela valet emellar tvenne partiers regeringssystemer ofta, och speciel när det gällde företrädet mellan Peel eller Mel bourne, hängde på frågan om det nyssnämnde sängkammarfolket och afgjordes i enlighet med de ras fördel. Det är tid, att ett sådant föråldrad politiskt machineri, som detta, undanrödjes, elle åtminstone att nationen icke längre belastas mec att betala det.