Aftonbladet – 20 oktober 1848, sida 2

menande, saknar anledning i vära grundlagar. Kunna 1848 års Statsutskott och ständer besluta om hvad som rörer tiden efter nästa riksdag? Frågan besvaras af regeringsformen; men i hänförelsem vidtagas stundom åtgärder, som vid lugn besinning icke kunna försvaras. Jag tror derföre, aw Statsutskottet i behandlingen af ämnet gått i befogenhet och yrkar redan på denna remiss af förevarande utlåtande. Den förste talaren har velat gifva vigt åt den omständigheten, att här endsst vore fråga om anläggande af en jernbana emellan Örebro och Hult; men att frå sjelfva verket icke befinner sig inom si gränser, ådagalägges såväl af regeringens skrifvelse i ämnet som af utskottets utlåtande, der man på flera ställen, såsom sidorna 3, 7 och 8 omnämnas, såsom det egentliga målet, ett jernvär-system, utgrenadt öfver hela vårt land. Jag är också öfvertygad att, om något stort irflytande landets: näringar och industri skall upptorma jernväger, de måste anläggas i andra rigtn an emel!an den lilla staden Örebro och den öde platsen Hult vid Wenoern. Det beslut, rikets ständer nu stå i begrepp att fatta, utgör således första steget till hela jernvägssystemets införande och tilimpning i Sverige. Sådane anläggningars utomordentliga kostbarhet och, efter all sannolikhet, mindra lönande beskaffenhet för ett så glest befolkadi land, som Sverige, har alstrat betänkligheter deremot hos såväl mig, som andra; heldst det är här. som i annat, det första steget som är farligast.. Sedan detta blifvit tsget, förefinnes alltid mycket, som uppmanar att ej stadna eller återvända, utan fortsätta framåt, liksom då utför en snöbetäckt d rullas en boll af snö, hvilken under fallet tilitager i Slorlek samt slutligen rycker med sig och iörkrossar hvad som kommer i dess väg. Jag fruktar, att det som nu förefaller, åtminstone de Känförde, så förtjusande. itidens längd kommer att inveckla vårt fattiga land i ett ganska svårt bryderi. Jag råder derföre till varsamhet i ett ögonblick då fråga är om att under hänförelsens berusning inleda staten i vidtutseende företag. I alla händelser torde det, i och för denna saks afgörande, ej vsca otjenligt att kasta en blick på de resultater, jernvicsanläggningar i andra länder lemnat. — I värt nä maste grannrike, Danmark, finnes en jernbaa emellan Köpenhamn, — en stad med 30 proc ikare befolkning än Stockholm, och såleres på intet sätt jemförlig med Örebro ellsr Hult, — sarot staden Roeskilde. Denna jernbana går öfver e:t slättland, i följd hvaraf anläggningskostnaden bort vara betydligt lägre, än i vårt bergiga och ojemna land kan påräknas, men eburu afständet emellan de nämde städerna ej är längre än 3 svenska mil, har likvisst anläggningskostnaden uppgått till 4 900,000: riksbanksdaler eller omkring 2 650,060 rdr sv. banko. Detta är i förhållande till banans langd, vida mer än hvad här blifvit kalkuleradt, Erfarenbeten har dessutom i de flesta länder visat, att jerubanor icke bära sig, der personaltrafiken varit ringa, och såsom affärsman kan jag icke neka, att jag cj serdeles tycker om sådane affärer, som sluta med förlust. Svenska staten har redan någon erfarenhet i denna väg: försöket att upprätthålla och understödja det nogsamt bekanta Götha kanalaktie-bolag har kostat statsverket millioner. Men, för att återkomma till den danska jernbaran, det är tänkvärdt, att aktierna deruti inom få år hafva fallit hela 50 procent, Invänder man, att detta är en naturlig följd af den allmänna revolutionära rörelse, som nu pågår i Europa, och hvilken fösorsakat, att alla publika papper sjunkit betydligt i värde, så har jag derpå alt svara, alt ifrågavarande aktier redan den 94 sistl. Februari, då ännu ingen i Köpenhamn kunde hafva någon aning om den i Paris vid s: mma tid utbrutne revolutionen, fallit 32 proc. under pari och 32 proc. under deras högsta ståndpunkt, så att de då erdast gällde 68 proceni, medan desamma för 3 år sedan betaldes med ända till 190 proc. Säsom skäl till denna aktiernas försämring, hufvudsakligen härledd från otillräckliga inkomster, anföres naturligtvis, att fanan ej utgör en tillräckligt stor väglängd; den mäste utsträckas till Korsöer, för att sättas i förbinde!se med öfverforien till Fyen. På samma sätt skola vi snart få höra samma yrkande i afseende på banan emellan Örebro och Hult. Den anlägges nu till början på en sträcka af endast 8 mil; snart, då det visar sig, att den går med förlust, framställes såsom nödvändigt att utsträcka den 8 mil, och så 8 mil i sender, till dess man alltmera och mera närmar sig Stockhom och Götheborg, och kan framlägga angeligenheten att icke sluta, förrän nätet är fullbordad:. Ehuru Konungen i Danmark är envåldsregent och icke bar några för folkets ombud ansvariga ministrar, bear hen likväl icke tilltrott sig att inveckla danska kronan i jernvägsbolagens spekulationer, utan endast gynnat nämnde bolag med några få jemförelsevis obetydliga förmåner, såsom tullfrihet vid införsel af materialier och verktyg, frihet från ståmpelafgift, postporto och skråtvång samt öfverlåtande af statens mark, der den för vägsträckningen varit behöflig. Om vårt Statsutskott stadnat vid att framställa ett sådant förslag i fråga om den föreslagna svenska jernbanan, skulle kritiken från min sida hafva uteblifvit, men som jag bar all anledning att befara, det kautionseller borgenssystemet blir lika förderfligt för staten, som det visat sig vara för den enskilde; så har jag ansett mig skyldig att med allvar uppträda emot försöket att inleda staten på denna slippriga bana. — Från Danmark, som hittills gjort försök blott med en jernväg, låtom oss kasta en blick på de länder, der jernvägssystemet hunnit mera utveckling. Huru står der till? I Frankrike bar denna fråga för Regering och Representation framkallat de största bekymmer, under en till ytterlighet uppstegrad statsskuld. I Preussen har en i statskassan förut samlad skatt,ull följe af jernvägsanläggningar i alla rigtniogar, helt och hållet försvunnit. — I Ryssland och Österrike hafva, alltefier som jernvägarne tilltagit, finanserna försämrats, att icke tala om de många enskilda medborgare, som genom jernyägsmanien blifvit ruinerade, England, der raseriet i detta hänseer.de nått sin högsta höjd, och framkallat en nästan oerhörd financiel krisis, torde jag ej behöfva mer än i förbigående nämna; ty denna förfärliga krisis har alltför kännbart låtit i andra länders affärsförhällanden erfara sig. Undersöker man med noOggrannbet förevarande utlåtande, så äro sannerligen utsigterna för vårt land ej mycket lofvande. i— Kongl. Maj:t har meddelat oktroy ät ett enskildt bolag, som ännu icke är bildadt. — Utskottet tager dock för gilvet, att elt sådant bolag finres eller kommer att finnas, samt föreslår att tilldela detsamma åtskilliga rättigheter, med öfverhopvande af nästan alla skyldigheter. Utskottet börjar: med de orden: Stalen förbinder sig, istället för att Utskottet skulle handlat varsemt och klokt genom att sätta staters förbindelse i beroende af företag2ts fullbordan :och-ett uppfyllande af de vilkor, Regeringen föreskrivit eller kan komma att förelägga. — Nu har Utskottet lemnat åsido .oMting I detta hänseende. I första punkten städgas, att i det belopp, hyarå staten garanterar.4 proc. ärlig inkomst, inbegripes 3 proc. ränta ä aktiekapitalet under bycgnöistien; detta stadgande synes hafva tillkom föratt staten icke måtte komma att å Tot