Aftonbladet – 19 oktober 1848, sida 3

Istiftaren bestämdt varit Medin. lgavarande tillfälle icke vetat hvad han i brinken företagit sig. I Riddarbustorget, hade han bemärkt Aimgren komma Ifrån nämnde torg, och att befälbafvande officeren -Ihvarå Almgren svarat: Jag vill försöka; jag frågar f -lunder yttrande: kan ni uträtta något, så är det -väl, låtit Almgren obehindradt framgå. Almgren ee ECE HH , I BE I vv ww so Rem ve nen uppehållit sig i närheten af den militärvakt, ög vakten; under vägen och efter ankomsten tilllin vakten, hade Gnospelius förhållit sig tyst och stilla. !k — Tilläggande vittnet, att, efter hvad det nu slutigen erinrade sig, vittnet under de oroliga dagarna!T ifven någonstädes ute bland folket sett tilltaladelP Schortz och Engström, men vid hvilken tid ochlh nvarest, hade numera fallit vittnet ur minnet. al Studeranden Gnospelius, hörd i anledning af Ålante ders vittnesmål, bestridde helt och hållet detsamma.!D snospelius hade lördagseftermiddagen kl. 6 ingått!g: vå en biljard midt emot operabusst, samt vistats! m ler till kl. 7, då han direkte begifvit sig på spek-k aklet, hvarest han qvardröjt hela qvällen till kl.lg 10; och således icke den aftonen varit i Kyrko-å rinken eller på något annat ställe i staden, förrän e! efter kl. 40, då Gnospelius gått fram till hörnet aflki 5tadssmedjegatan, men derifrån han likväl efterlvi några ögonblick återvändt till norr, der han kl.ln 10—4141 intagit qvällsvard å en källare. — Gnospe-lje ius hade icke lördagen, utan först påföljande sönlö dag blifvit arresterad, hvadan ban förmodade att!d vittnets uppgift tillkommit af misstag; helst Gnos-!p pelius väl ifrågavarande dag varit klädd i ljus vin-lo errock; men deremot icke nyttjat grå, utan svart sj natt. Vi Vittnet Ålander vidhöll likväl sina uppgifter omn Gnospeljus, fullt säker om att vittnet icke missta n vit sig på person. Vittnet ville erinra sig, att det!fc ifven Om söndagen sett Gnospelius i kyrkobrinken,n och att ban då varit klädd som föregående dageo,n men i svart hatt. ( Tilltalade Lenholm, jemväl hörd öfver vittnesmålet, förnekade att han å Brunkebergstorg fälltfc ett sådant yttrande, som vittnet omförmält. i Sedan härefier skomakaremästaren Långberg,h som till rätten återkommit för att öfvervara upp-f syningsman Julins vittnesmål rörande Långberg, r medgifvit att Julin, då han ännu icke sig inställt, le finge i Långbergs frånvaro höras, samt Långbergst fått tillstånd att afvakta R:s serskilda kallelse, utan att vid nästa förhör behöfva uppvakta, uppsköts ransakningen till thorsdagen den 414 Sept. kl. 9 f. m.; hvarefter glasmästaren Booberg anhöll, i dat han nu tillkännagaf missnöje öfver rättens vid sistlidne förhör fattade beslut, hvarigenom det förvägrats honom att komma på fri fot, att ban måtte undfå särskild hänvisning till besvärs anförande öfver sagde beslut, i anledning hvaraf Booberg förständigades, att någon särskild besvärshänvisning i detta fall icke kunde Booberg meddelas. Den 44 Scptember. Sedan föregående dagens protokoll blifvit justeradt, förklarade ektor sig vi!ja föra talan emot svickeriearbetaren Medin, emadan Medin skulle söndagsaftonen den 49 sistl. Mars i rusigt tillstånd deltagit uti oordningarne. Häröfver hörd, förklarade Medin, stt han ifråga-S varande dag ifrån kl. 42 på middsgen till 6 eftermiddsgen befunnit sig i så rusigt til!stånd, att han icke kunde erinra sig annat, än ait han på vägen ifrån söder till norr blifvit i Storkyrkobrinken omI gifven af en skara hurrande pojkar, utan att Me8 din, så vidt han kunde erinra sig, sjelf fört någota oljud. 6 ! t 8 g t —r sv Om rn ee OT KR VD Go — -— Härefter hördes följande vistoen, hvilka berättade: Kapten Sten, att då han natten mellan lördagen och söndagen omkring kl. 2 skolat jemte studeranden Svensson ifrån Kungsholmen begifva sig åt steden, hade å kunvgsholmsbron hans uppmärksambet blifvit fästad derå, att en person kommit ovan-r ligt fort gående, hverför vittnet ropat honom ap, och frågat honom om han varit en af deltagarne j. orolighetorna. Don tillfrågade, som vittnet seder-! mera igenkänt uti färgsrelärlingen Graffman, hade !t derå svarat: visst har jag varit med; men pånå ! gra ytterligare frågor hade vittnet erhållit undvi-l kande svar. För att utröna buruvida Graffman lt varit smutsig om händerna, hade vittnet vid af-l. skedet tagit Graffman i handen, dervid vittnet sett: att den framräckta handen varit svart, och hade den, ehuru vittnet haft handske på sig, känts skrof-!! lig; men om det varit af smuts eller färg, kunde l vittnet icke bestämdt säga. Vittnet hade inga vi-. dare upplysningar att meddela. Drängen Gunnar: att han söndagseflermiddagen i Storkyrkobrinken sett arbetaren Medin, i rusigt tillstånd, sarct hört honom till en mängd Medin omgifvande pojker yttra: När jag hurrar och sätter opp tummen ska ni hurra med. Detta uppträde hade fortsatts omkring en fjerdedels timma. Handlanden Forssman: att då han, i sällskap med snickaren Carlsson, söndag:aftonen kl. 6 stått i Storkyrkobrinken och genomläst en af de nyss uppsatta kungörelserna, hade han hört hurrarop, och, då han vändt sig om, hade han sett en lång karl, liknande Medin, ehuru han icke bestämdt! kunde säga att densamma varit Medin, omgifven! af en mängd pojkar, samt sett honom upphöja en liten hvit käpp i luften och dervid upphöja burrarop. Någonting viiare hade vittnet ieke att upplysa. YSnickaren Carlsson instämde i föregående vittnes berättelse, men intygade att den öfverlastade oroMedin, häröfver hörd, förklarade att han vid ifråSkräddaren Malmqvist: aw då han lördagsaftosom varit posterad i slutet af Storkyrkobrinken emot vid vakten sökt föreställa Almgren, som, efter vittnets omdöme, haft för asigt att stilla och lugna folket, omöjligheten att kunna uträtta något och sökt hindra honom att intränga bland folket, men ej efter om jag blir ibjelslagen; hvarefter officeren, hade straxt derpå talat till folket, hvilket sedan åtföljt Almgren till Stortorget; men vittnet hede icke uppfattat talets innehåll. Källarmästaren Leufvenmark begärde, att hans inför öfverståthällareembetet afgifna berättelse måtte uppläsas, och var samma berättelse så lydande: Att han vid pass kl. 9 i Storkyrkobrinken varseblifvit Almgren, hvilken talat tiil den honom omgifvande folkhopen, dervid han ibland annat yttrat: Om j gören edra anspråk gällande på ett beskedligt och lageniigt sätt, fån j nog rtätt. Härvid bade några röster höjts för birall till talarens föredrag, hvaremot andra utbrustitiskratt, gycklat med Almgren och slagit af honom hatten. Derifiån hade hopen jemte Almgren dragit sig uppåt Stortorget, der Almgren talat till den uti samma anda som förut, hvarpå, sedan hopen skingrat sig, vittnet följt Almgren till hans huspost, der Almgren ingått, men vittnet begifvit sig tillbaka till brinken. Efter någon stunds förlopp hade Almgren jemväl återkommit dit, då han sett sig omgifven af en mängd sämre klädda personer, lofvat att bjuda dem på punsch, blott de ville begifva sig derifrån, i hvilket afseende han vändt sig till vittnet samt anmodat denne att för sådant ändamål öppna sin lagerkältare, dertill vittnet dock vägrat och begifvit sig från